Regeringens forskningsproposition har tagits emot mycket väl i stora delar av det svenska forskarsamhället. Många har i sina kommentarer noterat den exceptionellt stora ekonomiska satsningen och att lösningar pekas ut på några av de strukturproblem som hämmat svensk forskning, till exempel fragmentiseringen.
Men en typ av forskningsdebatt som tycks pågå för evigt är den mellan det läger som hävdar att det enda som ger resultat är stöd till fri grundforskning och det som hävdar att ännu större satsningar på grundforskning är bortkastade eftersom resultaten ändå inte kommer till nytta.
Båda sidor brukar åberopa forskningsstöd för sina uppfattningar.
På SvD Brännpunkt den 10 november publicerades ett inlägg från det förstnämnda lägret. Alexandra Waluszewski, Ylva Hasselberg och Sharon Rider är forskningsforskare vid Uppsala universitet och hävdar att den proposition jag lagt fram lägger för stor vikt vid nyttiggörande och kommersialisering.
I själva huvudfrågan – nyfikenhetsstyrd fri forskning eller problemlösande, innovationsinriktad forskning – har jag med åren fått en mycket bestämd egen uppfattning. Den är: både och.
Tvärtemot vad skribenterna påstår har jag också tagit del av en hel del forskning på området. Min tolkning av den är att det är kontraproduktivt och fel att bygga upp en sådan motsättning.
Den uppfattningen präglar också forskningspropositionen. Att inte satsa mer på grundforskning är att såga av den gren vi sitter på. Att inte se till att forskningsresultat kommer till nytta är slöseri. Skribenterna verkar helt ha missat att vi samtidigt som vi gör tydliga förbättringar i innovationssystemet gör den största satsningen någonsin från en svensk regering på fri grundforskning.
Deras påstående att citeringar i vetenskapliga tidskrifter inte fungerar som kvalitetsmått representerar inte en konsensusuppfattning bland forskare.
Vi i Sverige avsätter en större andel av våra samlade resurser till forskning och utveckling än nästan alla andra länder i världen. Vårt land har en fantastisk vetenskapshistoria och vi tillhör fortfarande de ledande forskningsnationerna i världen.
Nu storsatsar vi för att behålla den positionen och återta förlorad terräng. Att kombinera det med en politik som främjar jobb och tillväxt i Sverige, bland annat genom att vi blir duktigare på att ta till vara forskningens resultat, förefaller mig vara den klokaste vägen att gå.
LARS LEIJONBORG
högskole- och forsknings- minister (fp)
Klokast att kombinera forskning med tillväxt
Fler kommentarer 0
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Du kan skriva max tre kommentarer per artikel. Läs reglerna i sin helhet
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se







