Gerd Forssell och ­Barbro Hellberg, båda ­aktiva trettiotalister, ser i en Brännpunktsartikel den 25/10 med bävan fram mot framtiden, och de vill sätta fart på pensionärs­råden i landets kommuner.

Det gör de rätt i.

Så maktlösa som Forssell och Hellberg beskriver är råden dock inte. Och framför allt är de äldres representanter i dessa råd på god väg upp från tysta åhörarplatser till larmande talarstolar.

Det behövs förvisso mera bråk från det ­hållet. Men det behövs också mera av konstruktivt samarbete, insatser där pensionärernas egna kompetenser och tid erbjuds för att delta i planering och för att etablera en värdegrund. Och ­kommunpolitikerna behöver ta vara på pensionärernas ­engagemang.

En nyckel i detta heter utbildning. Kommunen är en komplicerad verksamhet. Där gäller det allt från det akuta behovet av en rollatoranpassad trottoarkant framför biblioteket till långsiktig strategi för kommunens omhändertagande av människor med demenssjukdomar (vid mitten av 2020-talet är antalet sjuka sannolikt dubbelt mot idag).

Just därför har Sveriges Pensionärsförbund tagit fram en handbok för pensionärsråd, Goda Råd, som används för en massiv utbildningssatsning och för mobilisering av styrkorna.

När pensionärerna i de kommunala råden – liksom på tidningarnas insändarspalter – har blivit kunnigare och mera synligt viljestarka, då blir de också efterfrågade.

Under tiden bör politikerna bli medvetna om pensionärernas makt. Vid nästa val är omkring var fjärde av de röstberättigade i landet en äldre person. Redan nu är det på det viset i 161 av Sveriges 290 kommuner. Och fler blir de fram till 2010.

Det är klok politik att lyssna på dessa människor!

Karl Erik Olsson

förbundsordförande i SPF med drygt en kvarts miljon medlemmar