SvD Brännpunkt 23/7, 24/7 och DN Debatt 23/7 bekräftar det vi alla vet: Kulmen närmar sig på klimatdebatten. Köpenhamnsmötet i december då Sverige leder EU och världen mot ett nytt och bättre klimat utgör fokus. En grön, skön värld där vi kan styra klimatet mot ett mål. Debatten handlar om hur snabbt och drastiskt och på vilket sätt vi därför måste montera ner fundamenten för vår välfärd, inte om och varför vi ska göra detta.
Detta är resultatet av en 20-årig, obevekligt låst politisk process som startats och underhållits av en handfull tvärsäkra klimatforskares påståenden och larmanden om de mänskliga koldioxidutsläppens tänkbara klimatpåverkan. I detta larm och väsen har alla röster drunknat som manar till besinning och eftertanke.
Sådan är vår tids psykologi. Situationen liknar en masspsykos. Ska vi fås att självmant såga av den gren av energi vi sitter på?
Detta trots att vi vet att klimatet alltid har förändrats, och att nutidens förändring är odramatisk, en efterlängtad återhämtning från den lilla istiden. Jordens temperatur stiger inte längre. Isar smälter och fryser i perioder, haven stiger i samma takt som de senaste 100 åren, stormarna blir inte fler.
Inga observationer talar för att koldioxidutsläppen har eller kommer att få en avgörande betydelse för klimatet, eller att politiska klimatåtgärder är meningsfulla.
Vad än resultatet blir av Köpenhamnsmötet utgör det kvittot på ett fiasko. Ett fiasko för de politiker som piskat upp och deformerat en avgörande fråga på grundval av känslor och auktoritetstro till att på allvar tala om att styra klimatet mot ett mål, och att vi mot grundläggande naturlagar men genom grönt önsketänkande ska kunna ersätta 80 procent av vår energiförsörjning och komma ut som vinnare. Ett fiasko för de klimatforskare som låtit sig förvandlas till instrument för politisk propaganda. När retoriken granskas faller all den klimatpolitiska argumentationen ihop som det klimatvetenskapliga korthus den påstås bygga på.
Det är dags för ett nytt politiskt ledarskap som byggt på kunskap, fakta och förnuft kan förvandla fiaskot till en läxa, erkänna att vi saknar kunskap om de verkliga orsakerna till klimatförändringar, avstå från fler meningslösa klimatåtgärder och i stället tackla verkliga utmaningar som omsorg om människors välfärd och om skogar, hav och andra känsliga ekosystem.
GÖRAN AHLGREN (docent organisk kemi), LARS BERN (fd vd Ångpanneföreningen, ledamot IVA), P-O ERIKS SON (fd vd Sandvik, ledamot IVA), JONNY FAGERSTRÖM (överstelöjtnant), LARS JONSSON (konstnär), STEN KAIJSER (professor matematik), WIBJÖRN KARLÉN (professor naturgeografi, ledamot KVA), INGEMAR NORDIN (professor vetenskapsteori), C-G RIBBING (professor fasta tillståndets fysik), PETER STILBS (professor fysikalisk kemi), MAGGIE THAUER SKÖLD (kommunikationskonsult), PER WELANDER (civilingenjör)
Alla företräder Stockholmsinitiativet
