Lomborg jämför kostnaderna för klimatförändringar med kostnaderna för att minska utsläppen av växthusgaser och kommer fram till att vi inte behöver minska utsläppen i någon högre utsträckning. Han gör det på ett sätt som ger sken att han vet vad konsekvenserna kommer bli av detta fullskaliga experiment med vår planet.

Osäkerheterna runt hur mycket varmare det kommer bli på jorden och vilka konsekvenser det kommer få är ännu mycket stor. Det kan bli en accelererande temperaturökning, eller inte, det kan bli en snabb avsmältning av Grönlandsisen, eller inte. Det är just denna osäkerhet och risken för riktigt allvarliga klimatförändringar som är den främsta anledningen till att vi bör minska utsläppen av växthusgaser snarast. Centralt bakom Lomborgs argumentation är även vilken vikt vi lägger vid framtida generationer jämfört med vår egen. Lomborg vill inte lägga så stor vikt vid framtida generationer. Men det är en moralfilosofisk fråga av stora mått som Lomborg skalar om till en enkel fråga om pengar.

Lomborg menar vidare att de energikällor som inte släpper ut koldioxid - som sol, vind och kärnkraft - inte räcker för att ens komma nära en stabilisering av växthusgasutsläppen 2050. Det finns otaliga studier som visar på motsatsen. En kombination av förnybar energi, kol med koldioxidlagring, energieffektivisering och kärnkraft kan inte bara stabilisera utan också minska utsläppen betydligt till 2050. Men det är klart, gör man pessimistiska antaganden kan man komma fram till lite vad som helst. Exempelvis, i den studie Lomborg hänvisar till antar att man att det kommer byggas 15 kärnkraftsreaktorer om året fram till 2050. Men varför skulle man inte kunna bygga fler? Det byggdes cirka 25 kärnkraftverk om året under 80-talet. Och då var världens BNP mycket lägre än vad den kommer vara i framtiden. Eller så kan man bygga exempelvis vindkraftverk i en liknande omfattning så att säkerhetsproblemen med kärnkraft undviks.

Lomborg anser trots allt att man ska göra något åt klimatförändringarna och han lanserar två förslag. Det ena är att satsa på forskning om nya energislag. Jättebra, det måste göras. Men sen virrar han till det genom att hävda att man bör göra det istället för att minska utsläppen. Det man måste göra är att kombinera forskningsinsatser med att ett pris på koldioxidutsläppen. Utan pris på koldioxidutsläppen finns det ingen avsättning för den nya dyrare tekniken. Att bara satsa på forskning riskerar att bli ett slag i luften om inte det skapas en marknad för ny teknik. Ett koldioxidpris ökar dessutom lönsamheten för energieffektivisering och drivkraften för privatfinansierad forskning och utveckling av ny teknik.

Vidare menar Lomborg att istället för att minska utsläppen borde vi forska på att bleka moln genom att låta båtar åka runt på världshaven och skapa vattendimma som kommer att kyla ner klotet. Visst bör man forska på nya idéer. Men att föra fram det som ett alternativ till åtgärder vi vet fungerar - att minska utsläppen av växthusgaser – är bara oansvarigt.

Klimatmötet i Köpenhamn står inför stora politiska utmaningar som inte ska underskattas, men att hävda att vi ekonomiskt sett inte bör, eller tekniskt inte kan, lösa problemet handlar mer om Lomborgs värderingar än om fakta.

FREDRIK HEDENUS

DANIEL JOHANSSON

forskare vid avdelning för Fysisk Resursteori, Chalmers