Klimatet kan bli EU:s vinstmaskin

Demokrati och öppenhet mot omvärlden är den främsta källan till Europeiska unionens framgång. Femtio år av europeiskt samarbete har främjat ekonomiska och sociala framsteg ­ i medlemsstaterna och har omvandlat Europeiska unionen till en global aktör.

EU är idag världens största exportör av varor och tjänster samt världens största importör av varor och energi. EU är dessutom världens näst största hemvist för utländska direktinvesteringar och står i sin tur för världens näst största internationella investeringar.

Detta illustrerar att EU har allt att vinna på en öppen världsekonomi.

Historien visar tydligt att öppenhet leder till ökat välstånd medan protektionismen får den motsatta effekten för medborgarna. EU har insett fördelarna med ­öppenhet och har hittills undvikit att falla för protektionismens kortsiktiga frestelser.

För alla oss bor i Europa är fördelarna tydliga. Dagens globaliserade värld ställer samtidigt högre krav på andra och mer komplexa politiska lösningar jämfört med för 50 år sedan.

EU-toppmötets historiska beslut våren 2007 visade att Europa var redo att ta på sig en ledande roll i den globala kampen mot klimatförändringarna.

På kommissionens förslag beslutade stats- och regeringscheferna att sänka utsläppen av växthusgaser med 20 procent fram till 2020 (och med 30 procent inom ramen för en internationell överenskommelse).

De åtog sig också att uppfylla målet om 20 procent förnybar energi samt 20 procent ökad energieffektivitet fram till 2020. Vid FN-konferensen på Bali i december började även världens länder att inrikta sig på bindande mål av detta slag.

Vi är övertygade om att det inte hade varit möjligt om inte Europeiska unionen hade visat på viljan att gå före. Nu ser vi hur allt fler länder i världen inser att det inte finns något annat alternativ än handling genom kraftfulla åtgärder.

Som en av de globala huvudaktörerna har Europeiska unionen möjlighet att påverka hur vi möter de stora framtidsutmaningarna. Vi är övertygade om att denna möjlighet till påverkan särskilt gäller klimatfrågan.

Om Europa vill visa på ledarskap i klimatfrågan måste unionen samtidigt också vara redo att visa handlingskraft. Inte minst därför var kommissionens förslag kring energi- och klimatfrågorna, som presenterades i slutet av januari, så betydelsefullt.

För flera av EU:s medlemsländer handlar det även om ett behov av tryggad energiförsörjning. Inte minst ligger det i mångas intresse att minska beroendet av allt dyrare gas- och oljeimport från länder som inte alltid garanterar en stabil tillförsel.

Att världens kvarvarande oljereserver koncentreras till en liten grupp av länder, särskilt Opec-medlemmar i Mellanöstern och Ryssland, kommer att öka dessa länders dominans på marknaden. Det kan i sin tur också äventyra nödvändiga investeringar i produktionskapacitet.

Förväntningarna är stora på att en ny internationell klimatöverenskommelse, som kan ta vid efter Kyotoavtalet, ska kunna ingås hösten år 2009. Som Europeiska kommissionens nuvarande ordförande och ordförande för Europeiska unionen under denna period är vi fast beslutna att fortsatt spela en ledande roll och framgångsrikt slutföra förhandlingarna. Frågan är så viktig att vi inte har råd att misslyckas.

Vi vill även framhålla att kampen mot klimatförändring går att förena med ekonomisk tillväxt som öppnar för nya marknader och arbetstillfällen. Inte minst Sverige är ett bra exempel på att ekonomisk tillväxt och en effektiv klimatpolitik kan kombineras med framgång.

Sedan koldioxidskatten infördes 1990 har Sverige haft en ekonomisk tillväxt på 44 procent samtidigt som utsläppen av växthusgaser har minskat med 9 procent. Forskningssatsningar och ny teknik, kombinerat med nya miljöregler, ska skapa bättre förutsättningar för en hållbar utveckling i Europa.

Vi är övertygade om att kampen mot klimatförändringarna är en stor ekonomisk möjlighet för Europa globalt.

Ökade investeringar i energi­effektivitet innebär inte bara möjliga sänkningar av energikostnaderna, utan också nya viktiga möjligheter att exportera klimatvänlig teknik.

Om den nuvarande trenden håller i sig bedömer det internationella energiorganet, IEA, att världens energibehov år 2030 kan ha ökat med mer än 50 procent. Kina och Indien kommer tillsammans att stå för 45 procent av denna ökning.

Vi vill försäkra oss om att de investeringar i energiförsörjning som kan väntas med denna utveckling möts med initiativ för att avskaffa handelshinder för miljöteknik.

Marknaden för klimatanpassad energi kan år 2050 ha ett totalt värde av 3000 miljarder US-dollar och sysselsätta över 25 miljoner människor.

Om vi lyckas vända klimatutmaningen till en ekonomisk möjlighet och samtidigt förverkligar de återstående stegen i den förnyade Lissabonstrategin kan vi ge Europa en stark plats i globaliseringen. Det handlar om att utgå från människan i vår tid och modernisera arbetsmarknaderna, främja ett företagsvänligt klimat och förverkliga en ”femte frihet” – fri rörlighet för kunskap.

Vi måste inse att det val vi står inför inte handlar om huruvida vi bör genomföra reformer, utan att det står mellan fortsatt välfärd och långsam välståndsutarmning. Ser vi inte utmaningarna kommer vi så småningom att få se ett stagnerande Europa utan möjlighet att påverka den globala utvecklingen.

En ny energipolitik, kamp mot klimatförändringarna, investeringar i kunskap och innovation samt en öppen konkurrenskraftig ekonomi. Det är delar i vad som behövs för att skapa tillväxt och arbetstillfällen i Europa som svar på globaliseringens utmaningar.

José Manuel Barroso EU-kommissionens ordförande

Fredrik Reinfeldt statsminister