Ungefär samtidigt med klimatmötet i Köpenhamn passerar den globala befolkningen 6,8 miljarder. De som blivit nya världsmedborgare har upplevt en utveckling utan motstycke. Bränslet för denna utveckling har varit kolfyndigheter från 1800-talet, gigantiska oljefyndigheter under 60-talet och ofantliga naturgasfyndigheter under 70-talet. Dagens globaliserade ekonomi är helt beroende av detta fossila energiflöde. När ni sitter vid dukat bord och njuter av maten skall ni veta att den är indränkt i råolja och naturgas. Faktum är att vi inte skulle överleva utan stora mängder fossil energi.
Vårt välbefinnande är beroende av fyra viktiga komponenter; mat, klimat, ekonomi och fred på jorden. Komponenterna är sammankopplade och beroende av varandra. Mänsklighetens välbefinnande, the Human Well Being (HWB), kan därför sammanfattas i en ekvation, ”The Human Well Being equation”. Då vi i detalj studerar de olika komponenterna finner vi att alla är beroende av energi (E): HWB(E) = Mat(E) + Klimat(E) + Ekonomi(E) + Fred(E). I Köpenhamn är det klimatet som skall diskuteras, men det är uppenbart att förhandlarna inte kommer att leda till bindande avtal eftersom man framför allt glömt mat och ekonomi.
Fattig som rik måste omvandla matens energi till värme för att överleva. Barn och vuxna har olika energibehov men i genomsnitt behöver de 2500 kilokalorier per dag (kcal/dag). Det betyder att världens 6,8 miljarder invånare behöver stora mängder energi från mat, och uttryckt i energienheten terawattimmar (TWh) blir det 7200 TWh per år. Jämfört med energiinnehållet i olja så motsvarar det 12 miljoner fat olja om dagen.
Världens totala jordbruksproduktion finns samlad i siffror hos FN:s jordbruksorganisation, FAO. Totalt finns i FAO:s databas 129 olika grödor. Globala Energisystem vid Uppsala universitet har beräknat det totala energiinnehållet hos alla dessa grödor. Om man tar hänsyn till utsäde för nästa års skörd, lagrings- och kvalitetsförluster, uppgraderingar (till exempel att vete mals till mjöl), foder till husdjuren och sedan lägger till fisk från haven, ser vi att den energi som kan användas för att mätta världens befolkning är just 7200 TWh per år, eller 9300 TWh per år om vi även tar med ätbara produkter som används för andra ändamål. Den globala produktionen är alltså tillräcklig för att mätta oss alla men den är ojämnt fördelad. (Detaljerade beräkningar kommer att publiceras i Kungliga vetenskapsakademins tidskrift Ambion).
Att vårt klimat påverkas av vår användning av fossila bränslen och utsläpp av koldioxid är centralt för klimatförhandlingarna i Köpenhamn. EU:s nya bud är att medlemsländerna skall minska sina utsläpp med 30 procent fram till år 2020. Avgörande för framtidens klimat är halten koldioxid i luften och målet för år 2050 varierar mellan 350 och 450 miljondelar (ppm). Ett tydligt bevis på att vårt klimat påverkas av fossila bränslen är att man diskuterar en reduktion av dessa bränslen med 50 till 90 procent fram till år 2050. Vad som inte diskuteras är att denna reduktion påverkar vår matproduktion och vår ekonomi.
Då världsekonomin havererade förra hösten introducerades gigantiska stimulanspaket och nu säger man att ”hjulen börjar rulla”. Enligt USA:s energimyndigheter kräver varje form av global ekonomisk tillväxt en ökad energianvändning och vi har aldrig haft en global ekonomisk tillväxt utan att vi samtidigt ökat vår användning av energi. Fram till 2030 beräknas energiökningen bli mellan 30 och 50 procent.
Om man studerar hur mycket energi som går åt för att få mat på vår tallrik varierar det från land till land, men genomgående är det huvudsakligen fossil energi som används. Tar man hänsyn till energiförbrukning på gården, transporter, förädling, lagring, inköp och tillredning, så behövs det i USA sju gånger så mycket energi för att få mat på bordet som den energi maten innehåller. Motsvarande energiförbrukning i EU och övriga världen är mindre, men slutsatsen är att världens befolkning i genomsnitt använder huvudsakligen fossil energi för sin matproduktion, framför allt olja och naturgas. Med ett globalt genomsnitt på fem gånger så mycket använd energi jämfört med energi i maten på bordet blir behovet 36000 TWh/år. Det motsvarar cirka 30 procent av världens totala fossilbränsleanvändning.
Med dagens brukningsmetoder kräver en ökad världsbefolkning ökad användning av fossil energi, samtidigt som en minskad fossilanvändning krävs för att stabilisera framtidens klimat. I Köpenhamn kräver de hungriga mer mat på bordet framför oförändrat klimat. De fattiga nationerna vill ha ekonomisk tillväxt och alla vet att detta i dagsläget kräver mer fossil energi. Vi kan bara studera utvecklingen i Kina och Indien, eller i Sverige från 1945 till 1970. För Köpenhamn betyder det att man inte vill offra ekonomisk tillväxt på klimatets altare. Till sist har vi den rika världen som inte vill betala för att ta hand om det sopberg av koldioxid som vi släppt ut i atmosfären om inte de fattiga också ställer upp.
I Köpenhamn skall man diskutera globala utsläpp av koldioxid och för vårt framtida klimat är det positivt att utsläppen minskar. Men enligt den globala välfärdsekvationen är det inte koldioxid utan energi som krävs för att producera mat och det är energi som får de ekonomiska hjulen att rulla. Genom skicklig marknadsföring av orealistiska framtidsscenarier har IPCC förblindat världens politiker och framför allt politiker inom EU. Det tändes ett ljus då president Obama markerade energins betydelse i ett tal dagarna efter installationen:” Ingen enskild fråga är mer fundamental för vår framtid än energifrågan”, och många med mig började hoppas på en ljusare framtid då Steven Chu, Nobelpristagaren i fysik, utsågs till energiminister i USA.
Vad som skett är att USA nu satsar stort på energiforskning för att hitta positiva lösningar till den globala välfärdens ekvation. De som leder Köpenhamnsmötet vill få världen att dansa med hjälp av en koldioxidpiska, men alla vet att det är lättare att göra framsteg med en morot än med en piska.
President Obama har markerat att han inte tänker rätta sig efter EU:s koldioxidpiska och det är dags för statsminister Reinfeldt att lägga piskan på hyllan och istället gräva upp morötterna.
KJELL ALEKLETT
professor i fysik, Globala energisystem vid Uppsala universitet
