Jordbävnings- och tsunamikatastrofen i Japan med skador på kärnkraftreaktorerna i Fukushima har medfört att kärnkraften åter kommit i fokus i energidebatten. Det är ännu alldeles för tidigt att dra säkra slutsatser om doseffekter och annan påverkan, men rapporteringen från katastrofen har ändå varit alltför ensidigt inriktad på detta.

Tiotusentals dödsoffer, mänskliga tragedier och materiell förstörelse har hamnat i skymundan medan de välkända kärnkraftmotståndarnas argument från diskussionerna efter olyckorna i Harrisburg och Tjernobyl återanvänts.

Men klarar Sverige, som är förskonat från jordbävningar, elförsörjningen utan kärnkraft? Med bibehållen ambition när det gäller utsläppsmålen skulle de kvar-

varande älvarna behöva byggas ut för att ersätta kärnkraftens bastillförsel av el och samtidigt tillhandahålla den utökade vattenreglerkraft som behövs för utbyggd vindkraft. Detta givet att Sveriges elbehov ligger kvar på dagens nivå, 150 TWh/år (totala energianvändningen är 400 TWh/år).

I ett svenskt scenario utan kärnkraft måste därför vattenkraften öka från 70 till 95 TWh, om bidragen från bioenergi är 25 TWh och från vindkraft och solel är 30 TWh.

Kungl. Vetenskapsakademiens Energiutskott har under de senaste fem åren studerat energisituationen och utarbetat scenarier för energiläget år 2050; såväl globalt som i Sverige. Utgångspunkten har varit att reducera behovet av kol, olja och gas med utnyttjande av icke-fossila energikällor, inklusive kärnkraft.

För det svenska scenariot har vi utgått från att betydande effektiviseringar ska kunna göras främst inom transportsektorn och bostadssektorn men att energitillförseln till industrin, speciellt trä-, papper- och stål-, ska kunna bibehållas oförändrad. Med dessa antaganden och med en ökande svensk befolkning från nio till tio miljoner människor har vi visat att det är möjligt att åstadkomma effektiviseringar så att dagens totala energianvändning på 400 TWh kan minskas till 330 TWh. Förutom effektiviseringar är en ökad biobränsletillförsel samt utbyggd vindkraft de viktigaste faktorerna för att uppnå en reduktion i fossilbränsleanvändning. Kärnkraften och vattenkraften, de två viktigaste källorna för elproduktion, har i våra scenarion antagits bidra på ungefär dagens nivå.

Vi har alltså också gjort ett scenario utan kärnkraft i vilket den förnybara energin når över 90 procent år 2050 och den fossila andelen energi minskar från 33 till 9 procent. Den lilla delen fossilenergi kommer alltjämt att behövas för vissa processer inom stålindustrin och för en del tunga transporter och flyg. Jämfört med världen i övrigt är Sverige i en mycket gynnsam situation när det gäller energitillförseln. Globalt sett blir det svårt att reducera nuvarande fossilandel på 80 procent till under 50 procent.

Således är Sverige lyckligt lottat med god tillgång på klimatvänliga energislag och en förhållandevis låg andel fossil energi i det totala energisystemet. Konkurrensfördelen Sverige har i att producera varor och tjänster med minimala koldioxidavtryck kan inte nog betonas för utvecklingen av landets näringar.

Kärnkrafttekniken utvecklas kontinuerligt. Optimeringar sker utifrån erfarenheter av såväl den dagliga driften som efter diverse tillbud. För att reducera de fossila bränslenas andel i energiförsörjningen – och därmed utsläppen av växthusgaser – behövs kärnkraften åtminstone under en övergångsperiod. I dag är drygt 80 procent av den globala energin av fossilt ursprung. Den stora utmaningen inom miljö- och energiområdet är att inom de närmaste 50–100 åren få fram miljövänlig energi.

Dessvärre präglas kärnkraftsdebatten alltför ofta av känslor och brist på fakta där huvudargumentet är nej till kärnkraft utan analys av vad en avveckling skulle innebära för omställningen av energisystemet.

I debatten framhålls ofta felaktigt att Sverige ”slösar” med el i förhållande till andra länder. Maria Wetterstrand skriver på Brännpunkt 17/3 att vi har ”mer el per person än genomsnittet i EU”. Per Kågeson skriver i DN samma dag att ”svenskarna förbrukar i genomsnitt 2,3 gånger mer el per person än genomsnittet inom EU 27”.

Men det är tack vare vår miljövänliga elproduktion som svenskarna använder endast hälften så mycket fossil energi som genomsnittet inom EU med åtföljande lägre koldioxidutsläpp. Den förhållandevis stora elproduktionen har bidragit till att vår industri kunnat utvecklas och konkurrera framgångsrikt på världsmarknaden.

Inom EU-länderna produceras elen huvudsakligen av fossila bränslen medan Sveriges el nästan uteslutande är producerad i klimatvänliga energikällor. Elen kommer att bli framtidens mesta energibärare och Sverige har redan ett stort försteg.

Sammanfattningsvis anser vi att kärnkraften behövs i omställningen mot en fossilfri energivärld. Den möjliggör eliminering av ett stort antal kolkraftverk runt om i världen.

Det mer långsiktiga utnyttjandet av kärnkraften beror på utfallet av pågående forskningsinsatser som syftar till förbättrad säkerhet, optimerad ekonomi samt en effektivare kärnbränslecykel från gruva till avfallslager.

I Sverige, som är lyckligt lottat med en stor andel förnybar energi kan vi, om så skulle krävas, klara oss utan kärnkraft – men då krävs en kraftig utbyggnad av vattenkraften.

DICK HEDBERG

HARRY FRANK

SVEN KULLANDER

Kungl. Vetenskapsakademiens Energiutskott