Kristdemokraternas fixering vid de så kallade underlivsfrågorna kvarstår med starka religiösa underströmmar. De övriga regeringspartierna C, M och FP skriver på Brännpunkt 28/2 att de vill ge singelkvinnorna en chans att bli förälder via insemination. En samlad opposition instämmer. Men KD:s ledning vill inte ta in att Sverige i dag är ett av världens mest sekulära samhällen.
Göran Hägglund har inte kraft och mod att utmana triumviratet Reinfeldt, Borg och Schlingmann.
Åke Rangborg
KD:s fortsatta ökenvandring ger mig anledning att lista 10 viktiga skäl att lämna partiet som medlem efter många års intensivt engagemang på olika plan:
1. Partiet är otydligt och har en blek framtoning i alliansen. Göran Hägglund har inte kraft och mod att utmana triumviratet Reinfeldt, Borg och Schlingmann. Det finns inslag av feghet i agerandet. Hägglund är för det mesta fånge i socialdepartementet och hörs sällan i andra frågor. Maria Larsson blev grovt överkörd i fosterbarnsfrågan. Hennes egen uppfattning i äldrefrågornas lyser med sin frånvaro.
2. Ledarstriden mellan Odell och Hägglund handlade bland annat om detta. Men Mats Odell var inte mannen att föra partiet vidare mot valseger 2014. Hans kritik var rätt i sak. Trovärdigheten blev låg när Odell länge tillhört partitoppen och var andre vice ordförande.
3. Odell tog som finansmarknadsminister väl för sig i vissa etiska frågor som inte uppskattades av finansminister Anders Borg. Odell fick sparken under förnedrande former och det framställdes felaktigt som att Hägglund låg bakom. Borg ville inte ha konkurrens inom finansdepartementet.
4. En högljudd minoriet i KD är de högerkristna med högkvarter i Uppsala sponsrade av Livets Ord. Minoritetens mullvadsarbete har skadat partiet, trots hårt motstånd från gruppen kring Hägglund. Vid flera tillfällen har de högerkristna försökt övertala Odell att ”ta över”. Till slut gav han efter och fick med sig 30 procent av Rikstingets ombud i omröstningen.
5. Partiet har för liten bredd i sina budskap och är fixerat vid familjepolitiken och de så kallade underlivsfrågorna som till exempel singelkvinnors rätt till insemination. Det vinner föga anklang utanför den närmast sörjande kretsen. Förslag om att familjer ska bilda enskild firma för vård av barnen hemma (Brännpunkt 1/2) vittnar om de i partiet som driver och utreder frågan har tappat sans och balans. Det är också helt tyst i KD om den viktiga kulturpolitiken, som helt styrs av Anders Borgs ekonomism.
6. KD:s inriktning på barns och ungas uppväxtvillkor är rätt. Men har inte presenterats i tydliga politiska förslag med kostnader och vinster för samhället. Detta är ”plakatpolitik”. Det räcker inte med god vilja. Modet och förmågan att vara konkret saknas. Ungdomsarbetslösheten på nära 25 procent är och förblir en skandal.
7. KD utger sig att vara ett ”företagarparti”, men kommer sällan med skarpa förslag på området. Förra näringsministern blev en ”pratminister”. Efterträdaren Annie Lööf, C, fungerar likadant. Borg håller även henne kort. Här finns plats för KD i debatten! Näringslivet är inget ”särintresse”, som M har hävdat.
8. Moderaternas arbetslinje till en kostnad av cirka 100 miljarder kronor är vid vägs ände. Reinfeldt hamnade i förtroendekris efter sitt ogenomtänkta 75-årsutspel. Ytterst få svenskar vill och kan jobba till 75. Vad säger äldreministern och KD?
9. Sverige är ett unikt land i västvärlden med särskild straffskatt på pensionärer. Det kunde ha varit en kabinettsfråga för KD.
10. KD:s väljarbas måste breddas i för att partiet ska överleva i vårt sekulariserade land. Kristna värderingar kombinerade med västerländsk humanism skulle utgöra en stabil grund för ett namnbyte till Kristdemokraterna Humanisterna, KDH.
Vilja och insikt saknas dock i ledningen om att något radikalt måste göras för att rädda partiet kvar i riksdagen. Av dessa skäl lämnar jag partiet. ”Stryk över och gå vidare”, som Strindberg sade.
ÅKE RANGBORG
fristående skribent, strategikonsult, kandiderade för Kristdemokraterna till riksdagen 2006
