Vem som helst kan gå in på nätet och få fram uppgifter om enskilda personer, deras inkomster, deras förmögenheter, deras adresser och till och med bilder på bostaden – utan att den enskilde vet om det. Det är ett känt faktum för alla nätsurfare.

Många medborgare har hört av sig till Skatteverket och frågat hur det är möjligt att deras personliga uppgifter finns så lätt åtkomliga på internet.

Jag har lätt att förstå och känna sympati för både frågan och de här medborgarnas berättigade upprördhet.

Uppgifterna kommer ursprungligen från Skatteverket. Men det har aldrig varit meningen att den här typen av uppgifter ska spridas elektroniskt på detta sätt.

Leveransen av uppgifter i digital form gör dessa webbplatser möjliga. Det finns ett legitimt intresse av att Skatteverket levererar uppgifter till kreditupplysningsföretag.

I skattedatabasförordningen har regeringen föreskrivit att uppgifter i vissa fall får lämnas ut på fil. Det gäller till exempel till den som driver kreditupplysningsverksamhet.

Alla som tagit ett lån på banken vet hur det går till: banken ställer frågan till kreditupplysningsföretaget och banken får dessa uppgifter.

Men samtidigt går också en kopia till den person som frågan avser, och det framgår också vem som frågat. Det är ett system som knappast ifrågasätts av de flesta medborgare.

Det som nu hänt är att kreditupplysningsföretag, oftast indirekt via dotterbolag, begärt utgivningsbevis hos Radio- och tv-verket för de webbplatser som sprider uppgifterna. Webbplatserna har därigenom fått status som massmedium.

Utgivningsbeviset innebär att man kringgår två lagar. Dels kreditupplysningslagen, så att man alltså kan lämna ut uppgifter även för andra ändamål än kreditupplysning. Dels personuppgiftslagen, vilket innebär att man inte behöver ha ett medgivande från de personer vars uppgifter läggs ut på webbplatsen.

I princip kan alla människor i Sverige kartläggas, direkt och anonymt. Inkomster, förmögenhet, skatter, skulder och bostadsförhållanden kan hämtas på nätet.

Det som då händer är att medborgarna känner att deras integritet kränks. Man känner sig exploaterad. Man blir tveksam till att meddela myndigheter sina uppgifter. Förtroendet för systemet raseras.

Inom vissa yrkesgrupper upplevs redan tillgängligheten som ett problem, till exempel bland journalister som är oroliga för att utsättas för hot från personer som inte gillar det som rapporteras.

Vid en enkätundersökning som vi lät göra 2005 med 1000 tillfrågade fick svenska folket rangordna sin inställning till olika typer av åtgärder som ansågs vara integritetskränkande. Trea på den topplistan låg att uppgifterna om var och ens taxerade inkomst och förmögenhet är offentliga.

Det enda som ansågs vara mer ­kränkande för integriteten var avläsning och avlyssning av e-post och mobiltelefonsamtal.

Regeringen har aviserat en lag som kan stoppa verksamheten 2008. Men från Skatteverket både kan och vill vi stoppa den redan nu.

Enligt skattedatabasförordningen får Skatteverket lämna ut uppgifterna. Men vi måste inte göra det. Därför har vi nu skickat ett brev till berörda kreditupplysningsföretag.

Innebörden är att vi kommer att stoppa de digitala leveranserna av uppgifter, om kreditupplysnings­företagen inte kan garantera att den person som frågan gäller får en kopia av varje fråga, och också får veta vem som frågat. I praktiken blir det alltså omöjligt att publicera dessa uppgifter på nätet på det sätt som sker i dag.

Det är också vårt syfte.

Jag är medveten om att vi kommer att kritiseras för detta. Vi hör redan advokatyren: ”Skatteverket raserar offentlighetsprincipen”, ”Skatteverket går emot grundlagen”. Men detta handlar naturligtvis inte om offentlighetsprincipen.

Många uppgifter som Skatteverket samlar in och skapar är offentliga, till exempel taxerad förvärvs­inkomst och hur mycket man betalar i skatt. Man kan ta del av dem via ­Skatteverkets publika terminaler, eller få ut dem på papper. Så kommer det att vara även i fortsättningen.

Medborgare i Sverige måste kunna känna sig trygga med att lämna uppgifter till myndigheter utan att behöva bli exploaterade på nätet.