"Kanske röstar jag borgerligt"

De enda företag som kan växa och utvecklas är de som går med vinst. Varför har vänstern så svårt att stå ut med att detsamma gäller produktionen av vård?
Ingen har en tanke på att förbjuda vinster i företag som tillverkar läkemedel eller teknisk sjukvårdsutrustning. Därigenom kommer utvecklingen ytterligare att gynna sådant, medan själva omhändertagandet får kosta allt mindre.

Vården kunde bli en fantastisk tillväxtindustri om den fick växa fritt. Sverige är bra på vård, vi tillhör fortfarande de bästa i världen. Men då måste politikerna tänka om.
Om det alltid ska sparas, om det inte finns någon möjlighet att öka inkomsterna, är verksamheten dömd till långsam kvävning.
Det är en olycka för medborgare och vårdanställda att det finns ett lager av politiskt valda beslutsfattare som i demokratins namn kan härja fritt i utrymmet mellan brukare och vårdgivare. Annars kunde alla möjliga sorters vård utvecklas och exporteras.
Vi kunde erbjuda sjukvård i
Sverige och vårdkoncept för tillämpning i andra länder, inte minst när det gäller hur ett samhälle tar hand om sina äldre.

Det enda hindret för en situation där omhändertagandeindustrin växer fritt och genererar vinster, på samma sätt som utvecklandet av mediciner, är vänsterns politiska skräck för att någon skulle vinna ekonomiskt på detta. Det kommer förvisso någon att göra - nämligen hela samhället.
Socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister måste svara på några grundläggande frågor om inte jag ska rösta borgerligt i nästa val:
På vilket sätt skulle vinstgivande vård parallellt med den offentliga kunna minska det totala utbudet? Varför vill ni hindra tillväxten i en annars given framtida exportnäring?
Gäller det bostäder, bilar, kläder eller mat får medborgarna köpa vad de har råd med; lyxversion eller enkla basvarianter. Detta gäller även "lyxvård" som plastikoperationer, däremot inte en nödvändighet som sjukgymnastik.

Varför vore det så förfärligt om vanlig vård också gick att köpa? I synnerhet när den offentliga sjukvården inte har någonting vettigt att erbjuda, som på de flesta håll inom psykiatrin?
I dag handlar det i praktiken också om personalens trivsel, landstingen är ofta usla arbetsgivare. Det beror bland annat på den demokratiska processen, där själva idén är att verksamheten ska styras i ett klimat av evig konflikt mellan lekmän med olika grundsyn.
Allt fler politiker reagerar genom att hoppa av. Politikerrollen förlorar sin mening när politiken mest handlar om att besluta om nerdragningar.
Hur skulle ett samhälle kunna utvecklas om politiska beslut reglerade inriktningen enbart neråt, med ständigt nya sparbeting? Om låga utgifter är lösningen på den gemensamma sektorns alla problem kanske det bästa är att inte ge någon vård alls.

Hur kommer det sig att ingen förespråkar den principen för privatlivets ekonomi? Sluta konsumera, annars blir det för stora privata vinster?
Vänstern måste förklara varför ett vinstförbud ska få strypa utvecklingen just när det gäller vården.