Kan vi lita på att FN - hörnstenen i svensk utrikespolitik - inte friserar sina rapporter innan någon skurkaktig regim ska bombas till vett och sans, såsom Washington och London gjort i t ex Irak då hotet om Saddam Husseins massförstörelsevapen överdrevs?
Den magre Fikret Alic bakom taggtrådsstängslet i dödslägret. Men är bilden sann? Troligen omringades snarare den som tog bilden av taggtråd, skriver Tonchi Percan.
Mycket talar för att FN överdrev den serbiska ondskan och demoniserade serberna i en rapport som utgjort grunden för världssamfundets Balkanpolitik och militära aktioner i området under 90-talet.
Den s k Final Report från FN:s expertkommission i december 1994 anklagade serberna för att ha begått folkmord mot bosnienmuslimerna i Prijedor i nordvästra Bosnien sommaren 1992 och förutskickar att krigstribunalen i Haag sannolikt kommer att fastslå detta: ”Furthermore, it is likely to be confirmed in court under due process of law that these events constitute genocide”, heter det i FN:s Final Report.
FN:s egen krigsförbrytartribunal har dock friat de ansvariga från åtalspunkterna folkmord och medverkan till folkmord.
Med andra ord: något folkmord inträffade
inte i staden Prijedor, så som FN:s expertkommission hävdade.
Med uttryck som ”the total number of killed and deported persons is 52 811” på en befolkning av 112 470 försökte FN övertyga världsopinionen om att folkmordet ägt rum.
Att FN inte gjorde eller gör någon åtskillnad mellan antalet dödade och deporterade tyder på att även världsorganisationen var ute för att ”sexa till” rapporten om den serbiska ondskan.
FN:s expertkommission hävdade då att serberna skulle ha upprättat tre koncentrationsläger i området. Två av dessa skulle vara rena dödsläger.
I ett av lägren - Omarska - som i medierna världen över blev symbolen för serbiska övergrepp med den magre Fikret Alic bakom taggtrådsstängslet, skulle serberna under loppet av två månader ha slagit ihjäl flera tusen muslimer och kroater.
FN-rapporten menade att majoriteten av de 6 000 internerade inte överlevde vistelsen i lägret.
FN:s Final Report resulterade i att säkerhetsrådet omgående beslutade att bilda en krigsförbrytartribunal för ex-Jugoslavien
och med Nürnberg - där de nazistiska krigsförbrytarna ställdes inför rätta - som förebild.
FN:s rapporter har hög trovärdighet och det mesta som skrivits här hemma och utomlands om ondskan på Balkan har FN:s Final Report som källa.
Jesús Alcalá skrev flera artiklar i Dagens Nyheter 1995 om det påstådda folkmordet i nordvästra Bosnien. Alcalá hade i huvudsak Final Report som sin källa. Han hävdade dessutom att han hade tillgång till de hemligstämplade avsnitten, som överlämnades till chefsåklagaren i Haag och på vars grunder flera av de utpekade åtalades för folkmord. Alcalás artiklar spelade en avgörande roll i den svenska debatten.
Även Christian Palmes bok om ”Ondskan i vår tid”, som kom ut förra året, handlar till stora delar om ”folkmordet i Prijedor”. DN:s före detta Balkankorrespondent hänvisar till FN:s Final Report. Hans bok fick stor uppmärksamhet.
En prisbelönad svensk tv-dokumentär från år 2000 - om en före detta lägerfånge i fånglägret Omarska - fick Europaparlamentets och
Europakommissionens mediapris för mänskliga rättigheter.
SVT-producenten Anita Jekander hävdade, precis som FN-rapporten, att det i Omarska dödades flera tusen fångar och huvudrollsinnehavaren i dokumentären presenterades som en av de få som överlevde.
I dag vet vi att de som hittills åtalats i Haag friades från åtalspunkten folkmord av FN:s egen krigsförbrytartribunal.
Milomor Stakic, exborgmästaren och den högste ansvarige för brotten i Prijedor, befanns skyldig till brott mot mänskligheten och dömdes till livstids fängelse för brott mot mänskligheten. 1 500 människor dödades sommaren 1992 och inte 52 811, som FN:s Final Report hävdade.
Även kommendanten för lägret Keraterm, Zeljko Sikirica, friades från åtalspunkten folkmord, men dömdes till 15 års fängelse för förföljelse av muslimer och kroater.
Tribunalen framhöll att antalet 1 500 dödade i hela Prijedor utgör knappt två procent av den muslimska befolkningen och att det inte räcker för en fällande dom för folkmord - i så fall skulle hela
folkgruppen eller en betydande del av den ha utrotats.
Medan rättegångarna i Nürnberg efter andra världskriget befäste och förstärkte bilden av den nazistiska ondskan har det motsatta inträffat i Haag.
I de domar som hittills meddelats framträder en mer nyanserad bild av händelserna i Bosnien. Den serbiska ondskan var inte så omfattande som FN och medierna i väst hävdade.
Tv-bilderna från sommaren 1992, med den magre Fikret Alic bakom taggtrådsstängslet i det vi trodde var dödslägret Omarska, tvingade FN och västländerna att agera och att upprätta en krigsförbrytartribunal. Men dessa klassiska och upprörande bilder från Balkankrigen är inte helt sanna.
Under den tid jag arbetade som utrikesreporter på SVT, i första hand Aktuellt och Rapport, konstaterade jag tillsammans med tv-kollegan Saam Kapadia att det var de journalister som tog bilderna som troligtvis var omringade av taggtråd - inte fångarna.
Intill lägret fanns en transformatorstation och det var inifrån transformatorområdet som bilderna
togs.
Den världsberömda bilden, som under hela 90-talet har använts för att illustrera serbisk ondska i dödslägret Omarska, är i själva verket tagen i byn Trnopolje, som ligger några kilometer från Omarska.
Ingen ansvarig för lägret i Trnopolje har åtalats vid krigstribunalen i Haag. Tribunalen har slagit fast att det lägret åtminstone delvis var en öppen anstalt.
Redan för två år sedan kritiserade jag och Saam Kapadia medierna för att ha överdrivit de serbiska övergreppen i Bosnien utifrån krigstribunalens domar.
Vi kunde konstatera att den bild som skapades under början av 1990-talet lever kvar, och vi personligen och SVT blev angripna för att vara revisionister. Vad vi då inte insåg var att även FN - hörnstenen i svensk utrikespolitik - hade grova faktafel om saken.
Anklagelserna om att serber har begått folkmord i staden Prijedor håller inte. Ändå var det dessa anklagelser – som alltså inte höll i FN:s egen tribunal – som blev upprinnelsen till FN:s och Natos militära insatser på Balkan.
Tonchi Percan
reporter och filmare
på Utbildningsradion
Tonchi Percan är född i Pula i Kroatien. På 80-talet arbetade han som programledare/
redaktör i SVT Aktuellts invandrarsändningar. Under krigen på Balkan bodde han i området och arbetade tillsammans med Lars Adaktusson, Bengt Norborg, Henrik Samuelsson, Eva Elmsäter och Jarl Alfredius. Percan har även varit medproducent i flera uppmärksammade dokumentärer om förhållandena på Balkan.
