Jag minns den morgon 1997 när Göran Persson ringde mig efter att ha hört på Ekot om ungdomars katastrofalt dåliga medvetenhet om Förintelsen.
Oron för kopplingen mellan denna okunskap och mottagligheten för rasistiska, främlingsfientliga och minoritetsfientliga åsikter var stark.

Med Görans starka engagemang och imponerande handlingskraft inleddes samma morgon en mängd initiativ med sikte på upplysning om Förintelsen riktad i första hand mot unga människor.
Därför finns i dag Forum för levande historia som en stark kraft i upplysningsarbetet om historien med syftet att stärka motståndskraften mot rasism och intolerans.
Ansvaret att föra över kunskap om det förgångna är fullt ut vårt eget. Det är inte de ungas fel om de inte vet, det är vårt fel om vi inte har berättat.

Behovet har inte minskat. Det är precis tvärtom.
Främlingfientliga partier finns nu i enormt många kommunfullmäktigeförsamlingar och utnyttjar blockpolitikens förbannelse till att stärka sina positioner.
Sverigedemokraterna får miljoner i partistöd och står på tröskeln till riksdagen. Samtidigt är invandringen till Sverige större än på mycket länge, förra året beräknas nästan 100 000 personer ha invandrat till Sverige.

I en tid när kampen mot antisemitism, islamofobi och hatbrott borde intensifieras och koncentreras väljer regeringen att utan att tillföra en enda krona i resurser ge Forum för levande historia ytterligare ett uppdrag: att genomföra upplysningskampanjer om kommunismens brott.
Konsekvensen av detta blir att det som en gång var myndighetens ursprungsidé devalveras och späds ut.

Det är inget fel i ett engagemang för att minnas Gulag, kollektiviseringen av jordbruket och dess offer för terror och svält, Ungernrevolten, kulturrevolutionen eller andra grymheter i vår tid.

Men det är en helt annan uppgift, och den är inte gratis. Regeringens beslut är ett uttryck för lojhet och likgiltighet, där man i stället för höjd ambitionsnivå och tydligare motstånd väljer urvattningen och sänkt ambitionsnivå.

I dag den 27 januari, på FN:s deklarerade minnesdag för Förintelsens offer, borde vi kunna vara överens om att en fortsatt, envis och uthållig satsning på det viktiga arbete som Forum för levande historia bedriver är nödvändig.
Jag beklagar att regeringen och dess kulturminister valt att gå motsatt väg.

Leif Pagrotsky
kulturminister (s)
2004–2006