Förra fredagen drog sig finans­minister Anders Borg ur den radiodebatt om budgetpropositionen som tidigare utlovats. En medverkan vore inte i enlighet med finansdepartementets mediestrategi, hade Anders Borg låtit meddela enligt reportern.

Vad ligger bakom denna plötsliga ovilja till debatt? Var budgetpropositionen, bara en dag efter det att den presenterats, inte längre värd att försvaras offentligt?

En granskning av den finansplan som ingår i budgeten ger en del av svaret. I finansplanen anges riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Här presenteras också finans­departementets bedömning av den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren.

Här kan vi alltså läsa hur det kommer att gå med sysselsättning, arbetslöshet och inflation om regeringen lyckas med den politik man nu sjösätter.

Det är därför med stor spänning man bläddrar fram det avsnitt om sysselsättningen där det ska stå, svart på vitt, hur snart den ­massarbetslöshet som alliansen gick till val på att bekämpa ska vara borta.

Det svar som finansplanen ger är en kalldusch. På sidan 49 skriver Anders Borg:

”I somras uppnåddes den gamla regeringens mål om att 80 procent av befolkningen i åldern 20–64 år skulle vara reguljärt sysselsatta, för första gången sedan målet infördes. Prognosen är att den reguljära sysselsättningen i åldern 20–64 år ligger kvar på denna höga nivå under de kommande åren.”

En sysselsättningsgrad på 80 procent betyder att 1077000 personer kommer att stå utan reguljär sysselsättning i år. Samma sysselsättningsgrad vid mandatperiodens slut innebär att 8000 fler, 1085000 människor, saknar reguljär sysselsättning år 2010.

Finansplanens siffror visar att regeringen på inget sätt avser att avskaffa utanförskapet. Istället ska utanförskapet stabiliseras på dagens nivå.

I slutet av 2006 låg sysselsättningsgraden strax under 79 procent.

Alliansregeringens mål är alltså att på fyra år öka sysselsättningsgraden med sammanlagt 1 procentenhet. Detta kan jämföras med Persson-regeringen, som mellan 1997 och 2006 lyckades ökade sysselsättningsgraden med mer än 4 procentenheter.

”Bekämpa massarbetslösheten”, ”Återställ arbetslinjen”, ”Vägen mot full sysselsättning har anträtts”, ”Bekämpa utanförskapet”. Slagorden från Borg och alliansen har varit många.

Men enligt finansplanen är den operationen nu inställd. Den miljon som står utanför den reguljära arbetsmarknaden ska inte förvänta sig någon bättre framtid.

Däremot ska deras ekonomiska situation försämras ytterligare.

I tre val efter 1991 avvisade väljarna de långtgående skattesänkningsförslag som moderaterna lanserade. I valet 2006 lyckades man till slut få en majoritet för skattesänkningar genom att presentera dem som en metod för att minska arbetslösheten.

Ett år senare är moderaterna tillbaka som ett klassiskt parti av höginkomstkramare.

Talet om att bekämpa massarbetslösheten var tydligen bara ett smart sätt att paketera skattesänkningsförslag där de sämst ställda står för finansieringen.