Är det sant eller inte? Nja, det är poesi. Det är Sveriges ärkebiskop som talar om de mest grundläggande trossatserna.
På Brännpunkt den 2 februari kunde vi läsa K G Hammars tes om att jungfrufödelsen inte finns beskriven i Nya testamentet, och det finns alltid ett utrymme för tvivel, och om det ändå vore sant skulle det minska ”rymden” kring tron och Jesus.
Detta resonemang är konstigt, för de flesta kristna tror nog mer på Gud än på texterna i Nya testamentet.
Att tro på texter leder oftast till fundamentalism, och det är nog något som varken ärkebiskopen eller Svenska kyrkans troende vill. Men om vi tror på Gud är det inte en struntsak om Jesus är hans son eller inte.
Och om Jesus är hans son måste jungfrufödelsen i någon anständig konkret bemärkelse vara sann.
I annat fall är Jesus någon annans son, och i så fall är kristendomen inte viktigare än vilken gammal visdomslära som helst. Och i så fall behövs inte någon ärkebiskop.
Eftersom jungfrufödelsen inte kan bevisas finns det förstås utrymme för
tvivel, men frågan är om det är en ärkebiskops plikt att tvivla.
Och ännu mindre är det klart på vad sätt en av kristendomens mest grundläggande trossatser skulle minska ”rymden” kring Jesus eller kring tron.
Alla K G Hammars företrädare har menat att det är just detta som skapar rymden kring Jesus: att han var både gud och människa.
Lars Melin
