Av regeringens skattesänkningar har 60 procent gått till män.

Jenny Bengtsson

Julen närmar sig. Hemmet ska pyntas, maten ska köpas och julklappar ska slås in. Och så mitt i stressen kommer den, den där molande känslan av att inte räcka till. Inte räcka till tidsmässigt, inte räcka till som människa, inte räcka till ekonomiskt. Har jag råd att köpa julklappar?

I alliansens Sverige är ingenting givet.

I en debattartikel på Brännpunkt den 21/12 försöker Anna Kinberg Batra (M) och Saila Quicklund (M) ge sken av att den ekonomiska jämställdheten ökat under alliansregeringens tid. I själva verket är det precis tvärtom. Att arbetsinkomsterna som andel av kvinnors totala inkomster ökat mer än för män beror nämligen inte på att kvinnor arbetar mer eller har fått en större andel av jobbskatteavdraget. Tvärtom har, enligt SCB, kvinnors sysselsättningsgrad sjunkit under alliansens regeringstid. Och av regeringens skattesänkningar har 60 procent gått till män.

Det totala inkomstgapet mellan kvinnor och män har ökat dramatiskt sedan 2006 och vad Kinberg Batras och Quicklunds kreativa matematik i ämnet i själva verket visar är att kvinnor drabbats hårdare än män av regeringens försämringar av a-kassan och sjukförsäkringen och att underhållsstödet till ensamstående föräldrar, av vilka de flesta är kvinnor, urholkats år för år. Att arbetsinkomsternas andel av kvinnors inkomster ökat beror alltså på att andra slags inkomster minskat radikalt. Att försöka lura i svenska folket att detta innebär en förbättring av jämställdheten gränsar till rent bedrägeri.

Nyligen släppte arbetsförmedlingen siffror kring arbetsmarknaden som tydligt indikerar att arbetslösheten kommer att fortsätta stiga. I hotell- och restaurangbranschen betalar arbetarna en av de högsta arbetslöshetsavgifterna. Det betyder att ett restaurangbiträde, med en lön på strax över 18000 kronor i månaden innan skatt tvingas betala 360 kronor för ett medlemskap i A-kassan. Av dessa 360 kronor är 135 kronor grundavgiften – det vill säga A-kassans avgift. Resten; 225 kronor, är regeringens arbetslöshetsavgift. Straffavgift. I samma bransch tycker Alliansens förespråkare att lönenivåerna är för höga. Och då är det just kvinnornas löner man indirekt attackerar. Samma kvinnor som nu ska tacka alliansen för den fina och jämlika julen som nalkas.

Då arbetsgivaravgiften sänktes för ungdomar gjorde Sveriges största arbetsgivare, för just unga, ofantliga vinster. Att anställa ungdomar i samband med detta var dock inte lika intressant; antalet nyanställningar sjönk något. Det påvisades i en grundlig rapport som gjordes av Hotell- & restaurangfacket och Handelsanställdas förbund – de fackförbund som organiserar flest unga. Trots detta hänvisas det friskt till just denna reform då det pratas om arbetslinjen och dess effektivitet. Samma effektiva arbetslinje som möjliggör för närmare var tredje ungdom att få förgylla sin tid med att vara arbetslös och som möjliggör för kvinnor att i snitt arbeta 23,8 timmar i veckan medan männens veckoarbetstid snittar på 28,9 timmar (SCB).

Hur en riktigt jämställd jul skulle kunna se ut kan jag och mina kollegor säkerligen förklara med exempel ur verkligheten och inte från ett skrivbord på riksdagen. Själv har jag turen att ha en tillsvidareanställning inom hotell- och restaurangbranschen. Den garanterar mig en lön som nätt och jämt täcker kostnaderna för boende och barnomsorg. Pensionssparande får jag strunta i och på julafton ska jag arbeta så att andra kan få gå ut och roa sig. Jag är glad att min son har någonstans att vara då, med tanke på att barnomsorg på obekväm arbetstid inte ens finns med på alliansens politiska karta.

Vi kan dock, om möjligt, enas om en sak. Det ska vara lönsamt att jobba. Därför vill vi ha rimliga löneökningar, sådana som inte landar i lönekuvertet som ett skämt utan som snarare utgör en försäkran om att vardagen kommer att gå ihop framöver. Vi vill inte heller se våra arbetslösa kamrater gå under ekonomiskt för att alliansen som en del i sin arbetslinje tillämpar bestraffningsmetoder mot arbetslösa. Vi tror på solidariskt finansierade arbetslöshetsförsäkringar som alla kan ta del av.

Om man menar allvar med begreppet att det ska vara lönsamt att jobba krävs en bra arbetsmarknadspolitik. I en sådan hycklar man inte och kallar sin politiska väg för effektiv och fungerande medan arbetslösheten skenar. I en sådan finns ingen aktiv lönesänkningsstrategi genom försämringar i arbetslöshetsförsäkringarna.

I en sådan finns en verklighetsbaserad syn på hur arbetare i Sverige egentligen har det, kvinnor som män.

I den verkligheten existerar uppenbarligen inte alliansen.

JENNY BENGTSSON

förbundsstyrelseledamot i Hotell- & restaurangfacket