Idag är det FN:s internationella dag för Moder Jord. År 2010 är också FN:s internationella år för biologisk mångfald.

Moder Jord är ett bärande koncept i många kulturer som markerar respekt för den jord vi lever på. Det var Bolivias president Evo Morales som i FN:s generalförsamling väckte frågan om dagen för Moder Jord. FN:s tanke är att påminna om att jordens biologiska mångfald med alla arter och ekosystem är förutsättningen för våra liv. Men hur står det till med Moder Jord idag?

Generalförsamlingens ordförande sade i samband med beslutet att inrätta Moder Jord-dagen att mänskligheten påverkar vår planet så mycket att vi har passerat brytpunkten för vad som är hållbart. Han påpekade att ett huvudproblem är vår ”quasi-religious faith in profit and the marketplace” och att den finansiella krisen bör ses som en varning att vår ”hyper-consumption, unfettered greed and obsessive accumulation of power and dominance have no future if we are to survive.”

Vi som lever i den rika delen av världen har utvecklat en livsstil som äter upp vår jord. Man räknar med att 16 procent av jordens befolkning står för åttio procent av resursförbrukningen. Svenskens ekologiska fotavtryck är idag så stort att om alla levde som vi skulle vi behöva uppskattningsvis 3,4 jordklot. Ändå är vårt mål fortsatt tillväxt och helst tillväxande tillväxt. Dessutom strävar de 84 procent av jordens befolkning som idag endast förbrukar 20 procent av resurserna helt berättigat efter att uppnå samma levnadsstandard som vi. Och vi blir fler; enligt FN beräknas jordens befolkning ha passerat 9 miljarder år 2050.

I Sverige släpper vi ut 10–12 ton växthusgaser per person och år inklusive utsläppen från de varor vi importerar från andra länder. Den genomsnittlige kinesen släpper endast ut 4 ton per år och etiopiern 0,1 ton! För att hejda den globala uppvärmningen bör utsläppen av växthusgaser inte vara mer än 1 ton per person och år. Vi svenskar bör alltså minska våra utsläpp med mer än nittio procent.

Klimatkrisen fick förra året stor plats i medierna, men mindre sägs om att vi även på andra sätt hotar planetens bärkraft. År 2005 redovisades i den globala vetenskapsöversikten Millennium Ecosystem Assessment att 60 procent av världens ekosystemtjänster utnyttjades ohållbart så att deras bärkraft hotas.

För tio år sedan ställde världssamfundet upp det så kallade 2010-målet, det vill säga ”att markant minska förlusten av biologisk mångfald senast 2010.” Nu är vi framme vid 2010, och hur har det gått? Enligt FN minskar den biologiska mångfalden i en takt som är 100 till 1000 gånger snabbare än normalt. En tredjedel av världens kända växt- och djurarter är utrotningshotade. Enbart år 2008 dog 717 djurarter ut och ekosystemen förändras och förstörs i oförminskad takt. Vi är inte ens i närheten av att nå målet.

I en uppmärksammad artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature föreslogs nyligen gränsvärden för hur mycket mänsklig aktivitet jorden tål. Redan idag har gränserna överskridits inom tre områden – utsläpp av koldioxid, biologisk mångfald och utsläpp av kväve och fosfor.

Forskarnas slutsatser är samstämmiga. Man talar inom ekonomin om att leva på räntan och inte på kapitalet. Och nu lever vi på kapitalet! Hur har vi hamnat så fel?

Genomsnittsamerikanen förbrukar 88 kg naturresurser per person och dag. Före industrialiseringen var detta givetvis inte möjligt. Idag växer många upp utan att förstå att allt vi äter, klär oss i och använder fortfarande kommer från naturen. Förr när vår marknad var beroende av lokala tillgångar hade vi ett sparsammare beteende i vardagen.

Årets rapport från World Watch Institute, State of the World 2010, pekar ut konsumismen som det stora problemet vi måste ta itu med.

Vi måste anpassa mänsklighetens samlade konsumtion till planetens naturgivna gränser. Klarar vi det?

Uppenbarligen räcker det inte med internationella förhandlingar mellan statsöverhuvuden på FN-nivå. Till att börja med måste vi slå fast att det största ansvaret ligger i den rika delen av världen, och att en omställning måste ske på alla nivåer – vi behöver göra ansvarsfulla val som individer, vi bör agera tillsammans på lokal nivå, och vi måste ställa större krav på företag och politiker lokalt, nationellt och internationellt.

Vi behöver faktiskt inför varje beslut, i vardagen, i näringslivet, hos myndigheter, i regeringen, fundera över om vårt handlande håller sig inom det utrymme vi har utifrån ett globalt rättviseperspektiv och utifrån de naturgivna gränser som ett hållbart liv på jorden förutsätter. Gör vi det kommer vi att tvingas inse att vi står inför stora förändringar, och att tiden för att genomföra dem är NU.

Generalförsamlingens insiktsfulla beslut att inrätta mors dag för jorden var viktigt för att vi åtminstone har en dag för att reflektera om vad vi gör för och med Moder Jord. Vi behöver ha med oss den insikten varje dag.

HÅKAN TUNÓN, forskningsledare, Uppsala universitet

MARIE BYSTRÖM, konsulent, Uppsala universitet

JOHANNA BJÖRKLUND, forskare, Sveriges lantbruksuniversitet

GLORIA GALLARDO, docent, Uppsala universitet

PER WRAMNER, professor i miljövetenskap, Södertörns högskola

EBBA LISBERG JENSEN, universitetslektor i miljövetenskap, Malmö högskola

GUNILLA ALMERED OLSSON, professor i humanekologi, Göteborgs universitet

ANDERS SZCZEPANSKI, professor, Linköpings universitet

PERNILLE GOOCH, forskare, Lunds universitet