Ansvaret för skandalen med vanvårdade svenska grisar, som avslöjades för några dagar sedan, vilar helt och hållet på regeringen som borde begripit att man inte hur länge som helst skulle kunna dölja verkligheten bakom den käcka parollen: ”Sverige har världens strängaste djurskyddslagar”. Man har i fullt samförstånd med Jordbruksverket och näringen tagit udden av dessa lagar genom att helt och hållet negligera tillsynsverksamheten trots att detta förhållande under lång tid har uppmärksammats av flera utredningar, andra myndigheter och organisationer.

Så sent som för någon månad sedan kastade regeringen en ytterst välgjord utredning i papperskorgen i vilken det, med anledning av Jordbruksverkets dubbla roller vad avser svenskt lantbruk, föreslogs att man skulle lägga ner Jordbruksverket och skapa en ny tillsynsmyndighet. Samtidigt som Jordbruksverket skall utveckla jordbruksnäringen och öka dess konkurrenskraft under parollen ”Vi stärker den gröna sektorn” har man tillsynsansvarig för landets djurskydd. Detta är en omöjlig ekvation - vilket bland andra utredaren Gerhard Larsson konstaterade i sin utredning ”Trygg med vad du äter – nya myndigheter för säkra livsmedel och hållbar produktion” som överlämnades till regeringen i januari 2009.

Två omfattande utredningar av veterinärväsendet, 1995 och 2007, föreslog också att Jordbruksverkets tillsynsansvar skulle renodlas och att man därmed skulle upphöra med sin kommersiella verksamhet. En rapport från Riksrevisionen 2002 föreslog samma sak. Så gjorde även Konkurrensrådet, Konkurrensverket, Statskontoret och mängder med andra myndigheter och organisationer i sina remissvar till ovan nämnda utredningar. Regeringen valde dock att endast lyssna på kritiken mot utredningarna. Kritiken, som regeringen påstod var massiv, kom i stort sett endast från näringen och Jordbruksverkets allierade det vill säga de institutioner som är ekonomiskt beroende av Jordbruksverkets välvilja. Till dessa hör tyvärr Sveriges veterinärförbund, SVF, som har många medlemmar som är anställda av Jordbruksverket. En företrädare för SVF sa i tv, efter avslöjandet, att han rekommenderade svensk julskinka men att han aldrig skulle vilja äta en tysk sådan.

Om djurskyddstillsynen, för vilken Jordbruksverket har hela ansvaret, kan kort sammanfattas att då den sorterade under kommunerna var den i stort sett helt värdelös. Det fanns några enstaka kommuner med en hyfsad kontrollverksamhet men de flesta hade en i stort sett obefintlig sådan. I januari 2009 flyttades kontrollen över till länsstyrelserna. Inte heller här fungerar tillsynsverksamheten. Som exempel kan tas Kronobergs län där man i år, av 30 svinbesättningar, hunnit kontrollera tre. Man hinner där i stort sett inte med någon annan tillsyn än då någon blir anmäld för misstänkt vanvård eller djurplågeri. Så är det troligen över hela landet. Det är naturligtvis regeringen som har det yttersta ansvaret för att man låter Jordbruksverket agera fritt och att det därför blir så här dåligt.

Marit Paulsens fråga i tv härom kvällen angående antibiotikaförbrukningen inom svinproduktio-nen är en av de springande punkterna. Detta måste också ingå i tillsynsverksamheten. Så är inte fallet idag.

Allt detta stärker vår uppfattning att Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket och näringen är att betrakta som en enda organisation, där Jordbruksverket för befälet, som huvudsakligen är till för att sälja svenska lantbruksprodukter. Man lurar sig själva och därmed också svenska lantbruksnäringen om man tror att det är en välgärning för de enskilda djurägarna att medvetet försvaga till-synsverksamheten på det sätt man hittills gjort. En sådan här skandal kan lätt följas av flera ännu värre om man inte snarast tar itu med frågan att skapa en tillsynsverksamhet som står fri från näringens inflytande. Det enklaste vore att ta upp Gerhard Larssons utredning ur papperskorgen.

PER ARVIDSSON

leg. veterinär

MIKAEL FÄLTH

leg. veterinär