Den senaste tidens diskussion om barnfattigdom är viktig. Låt vara att det går att mäta fattigdom på olika sätt och att fattigdom i Sverige är något helt annat än fattigdom i utvecklingsländer, men oavsett om man väljer att mäta i absoluta eller relativa tal är det ett faktum – och en fortsatt stor utmaning – att alltför många barn växer upp i fattigdom i Sverige.
Alliansens arbetslinje gör att färre löper risk för att hamna i fattigdom.
Jan Ericson
Gränsen för försörjningsstöd (tidigare socialbidrag) får numera sägas vara allmänt accepterad som en gräns för skälig levnadsnivå och därmed även för vad som kan betraktas som fattigdom. De flesta av oss ställer nog upp på att i vårt land med bör alla ges möjlighet att klara sina grundläggande behov även om man under kortare eller längre tid saknar tillräcklig inkomst. Inte minst är detta viktigt för alla barn som lever i familjer med låg inkomst.
Tack vare reformer och en ansvarsfull ekonomisk politik har vi i Sverige klarat oss genom krisen. Det gör att vi står bättre rustade än de flesta att möta även andra utmaningar och samhällsproblem. Sverige har helt enkelt bättre förutsättningar än många andra länder att bekämpa fattigdom. Det mest effektiva sättet att göra det på är att fortsätta driva kampen mot utanförskapet. Det är bara genom att minska utanförskapet och upprätthålla arbetslinjen som vi kan minska barnfattigdomen.
En viktig del i arbetslinjen är att det ska löna sig att arbeta. Därför spelar självklart sänkt skatt på just arbete en central roll. Det jobbskatteavdrag som alliansen genomfört i flera olika omgångar ger alla som arbetar mer i plånboken. Alla har nog inte insett hur mycket detta betyder, särskilt för dem med låga inkomster. För de med små marginaler har jobbskatteavdraget minskat inkomstskatten med upp till en fjärdedel och de har därmed fått en betydande inkomstökning, mycket större än vad några lönehöjningar någonsin medfört. Det är rimligt att anta att detta har minskat beroendet av försörjningsstöd för många barnfamiljer med låga inkomster.
Jag har därför låtit Riksdagens utredningstjänst (RUT) undersöka hur jobbskatteavdraget påverkat andelen barn som lever i familjer med en disponibel inkomst under gränsen för försörjningsstöd. Kort sagt har utredarna undersökt hur jobbskatteavdraget påverkat barnfattigdomen i Sverige genom att jämföra dagens situation med hur det skulle ha sett ut utan jobbskatteavdraget, allt annat oförändrat.
Resultatet av undersökningen är intressant. Riksdagens utredningstjänst uppskattar att andelen barn som lever i familjer med disponibel inkomst under gränsen för försörjningsstöd tack vare jobbskatteavdraget har minskat med 13 procent mellan åren 2007 och 2010.
Lägg dessutom till att jobbskatteavdraget, tillsammans med andra delar av alliansens jobbpolitik, skapar förutsättningar för fler jobb och minskat utanförskap. Under de senaste fyra åren har utanförskapet minskat, trots en djup global lågkonjunktur och finanskris. Omräknat till helårspersoner har antalet personer som fått ersättningar från olika system minskat med nära 150000 personer på fyra år. Detta samtidigt som befolkningen ökat.
Det råder helt enkelt inget tvivel om att alliansens arbetslinje gör att färre löper risk för att hamna i fattigdom. När fler har ett jobb att gå till minskar utanförskapet och dessutom ökar skatteintäkterna och därmed möjligheterna att hjälpa dem som fortfarande behöver samhällets stöd och hjälp.
I ett land som Sverige får vi aldrig slå oss till ro och vara nöjda så länge det finns barn som växer upp i fattigdom. Kampen mot utanförskapet måste fortsätta. Rapporten från RUT visar att alliansens ambitioner om ytterligare höjt jobbskatteavdrag är en viktig del i den kampen.
JAN ERICSON (M)
riksdagsledamot
