När Jenny Bengtsson från HRF, som också är aktiv i Vänsterpartiet, försöker bemöta vår artikel använder hon sig av en märklig retorik som vi inte tror många känner igen sig i. Dessutom drar hon felaktiga slutsatser kring utvecklingen i Sverige under de senaste åren.
Det är tydligt att det bara finns ett politiskt alternativ som på ett seriöst sätt tar sig an dagens samhällsproblem.
Anna Kinberg Batra och Saila Quicklund
Vi sticker inte under stol med att det fortfarande finns personer i Sverige som har det svårt att få ihop vardagsekonomin. Och det tycker vi är ett problem. Det är därför vi arbetar så hårt med att få fler i arbete. Och de kvinnor som Jenny Bengtsson nämner, som har en inkomst på 18 000 i månaden och även betalar för sitt medlemsskap i a-kassan, har även de gynnats av vår politik. Visst har vissa fått någon hundralapp eller två i höjd avgift, men det Jenny Bengtsson ”glömmer” nämna i sammanhanget är att tack vare jobbskatteavdraget har de fått ett antal tusenlappar extra netto om året. Det, om något, gör en verklig skillnad i deras plånböcker.
Vi har alltså bett riksdagens utredningstjänst titta på vad vår politik har fått för effekter. Inkomsten från eget arbete har ökat för både kvinnor och män under perioden 2006–2010. Men eftersom det är kvinnorna som gynnats mest så faller Jenny Bengtssons retorik platt.
Under den förra socialdemokratiska regeringen skedde det ingenting i den utvecklingen, men sedan vi tillträdde 2006 har det hänt saker. Det är omöjligt att bortse från. Den ökning som skett mellan 2006-2010 för kvinnor är också större än motsvarande utveckling för män. Vilket tydligt motbevisar den tes som Jenny Bengtsson driver.
Jenny Bengtsson påstår också att kvinnor arbetar mindre, men i själva verket är det så över 88 000 fler kvinnor arbetar (från 2 149 000 tredje kvartalet 2006 till 2 237 000 tredje kvartalet 2011). Detta enligt Statistiska centralbyrån. Enligt beräkningar från finansdepartementet förväntas jobbskatteavdraget på lång sikt öka antalet arbetade timmar för kvinnor med 2,9 procent, jämfört med 1,8 procent för män. Jobbskatteavdraget leder därför till en mer jämställd fördelning av lönearbetet.
Om Jenny nu är så missnöjd kan man fråga sig vad det politiska alternativet är? Socialdemokraterna vill höja skatterna med över 20 miljarder kronor för såväl hushåll som företag. Höjda inkomstskatter, höjda arbetsgivaravgifter för unga, höjd restaurangmoms och begränsat rut-avdrag är bara några exempel.
Pengarna vill Juholt & Co framförallt använda till stora satsningar på utbyggda bidragssystem. Det skulle montera ned arbetslinjen och försvaga återhämtningen i ekonomin. I sitt budgetförslag sviker dessutom Socialdemokraterna tidigare utställda löften på jämställdhetsområdet. Genom att inte fullt ut finansiera löften om rätt till heltid skulle kostnaderna skjutas över på landets kommuner och landsting. Det riskerar att leda till nedskärningar och uppsägningar inom viktiga verksamheter som skola, vård och omsorg. Det riskerar också att leda till exempelvis utökad helgtjänstgöring och fler delade turer för anställda i välfärden. Så tar man varken ansvar för ekonomin, jobben eller jämställdheten.
Det är tydligt att det bara finns ett politiskt alternativ som på ett seriöst sätt tar sig an dagens samhällsproblem. Jenny Bengtssons vänsterparti och de andra partierna i den splittrade oppositionen är inte svaret på samhällsproblemen. Det är bara alliansen som har en idé om hur vi skapar fler jobb och tar ansvar för ekonomin.
ANNA KINBERG BATRA (M)
ordförande i riksdagens finansutskott
SAILA QUICKLUND (M)
ordförande i Moderatkvinnorna
