Räntan blir lägre, hävdar jasidan. Men Sverige behöver inte gå in i EMU för att sänka räntan – det kan Riksbanken göra i morgon, skriver nationalekonomen och nejsägaren Nils Gottfries. Foto: Scanpix

1. Euron ger stabilitet. I EMU ökar risken för instabilitet i produktionen och sysselsättningen. Stabiliseringspolitiken blir svårare när vi inte har vår egen penningpolitik. Därför drar den brittiska EMU-utredningen slutsatsen att ”makroekonomisk stabilitet blir svårare att upprätthålla i EMU än utanför”. Det är just det som är problemet med EMU.

2. Det går bra för Finland. Det är möjligt att Finland mest haft fördelar av EMU – hittills. Växlingskostnaderna har minskat och finska företag slipper osäkerheten om eurokursen. Så länge ett lands ekonomi går i takt med de andra – och det gör den en stor del av tiden – så är allt väl. Men när man har en avvikande utveckling får man problem.
För låg ränta och sjunkande euro i högkonjunktur blåser upp högkonjunkturen och skapar inflation. Detta inträffade i Irland 1999–2001. Sedan EMU startade har irländarna haft sju procents löneökningar och fem procents inflation. Realräntan (ränta minus inflation) har varit negativ och fastighetspriserna har skjutit i höjden.
För hög ränta och stigande euro i lågkonjunktur förvärrar lågkonjunkturen. Detta har skett i Tyskland det senaste året. Medan Tyskland gått in i en kris har euron stigit ungefär 20 procent mot dollarn. ECB sänker inte räntan så mycket därför att andra länder i EMU har högre inflation än Tyskland.

3. Tysklands svårigheter beror på problemen i Östtyskland. Det är väl ett väldigt bra exempel på en asymmetrisk chock! Tyskland har massor med problem, men det blir inte bättre av att man har fel ränta och fel växelkurs.

4. Även Sverige har regionala obalanser. Om ett stort företag läggs ned i Norrköping blir det naturligtvis en mycket stor obalans där. Men i dag kan Sverige hantera sådana obalanser. En del av dem som blir arbetslösa flyttar till andra orter och kostnaden för arbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Norrköping bärs gemensamt av hela Sverige. Staten hjälper till att få dit nya företag.
Motsvarande anpassningsmöjligheter existerar inte i EU. Om hela Sverige drabbas av en kris är det inte många som kan flytta till Italien även om det finns jobb där. Inte heller finns det några system i EU för att hjälpa länder som får problem. EU:s regionala fonder är för små för att spela den rollen.

5. Det blir en (1) procents högre ränta utanför EMU. Lägre ränta är inte alltid bra. Vilken ränta som är lämplig beror på konjunkturen. Utanför EMU kommer Riksbanken ibland att sätta högre, ibland lägre ränta beroende på konjunkturen och det bidrar till stabil ekonomisk utveckling. Riksbanken baserar sina räntebeslut på noggranna analyser och prognoser för Sveriges ekonomi. Den ränta vi har är den ränta som enligt Riksbankens bedömning ger lagom hög aktivitet och inflation i Sverige.
För ett par år sedan var räntorna ungefär desamma i Sverige och EMU. Eftersom Sverige just nu har en bättre ekonomisk konjunktur än euroländerna är Riksbankens ränta 0,75 procentenheter högre ränta än ECB:s ränta.
Sverige behöver inte gå in i EMU för att sänka räntan – det kan Riksbanken göra i morgon.

Men en räntesänkning skulle rimligen leda till att Riksbankens inflationsmål överskrids de närmaste åren. Har Riksbanken fel? Vet jasidan bättre än Riksbanken vilken ränta som är lämplig med hänsyn till det ekonomiska läget i Sverige?
Att femårsräntan också är högre just nu är logiskt eftersom utsikterna för Sveriges ekonomi är bättre och Riksbanken därmed förväntas sätta högre ränta ett tag framöver.
På sikt finns ingen anledning att vi ska ha högre ränta utanför EMU – förutsatt att vi har ungefär samma inflation.
Bättre tillgång till likvida finansiella marknader i euro kan ge något bättre finansieringsvillkor för stora företag, men då handlar det om någon tiondels procentenhet på vissa finansiella marknader – inte de tusenlappar i månaden som jasidan lovar vanliga villaägare.

6. Vi kan ändå inte föra någon självständig penningpolitik. Att vi just nu har högre ränta visar att vi kan föra en självständig penningpolitik. Dessutom har vi i dag en växelkurs som kan anpassa sig vid stora ekonomiska störningar och det är också viktigt.

7. Ingen skillnad eftersom den Europeiska centralbanken, ECB, har samma mål som Riksbanken. ECB:s främsta mål är också låg inflation, men för euroområdet som helhet. Den ränta som ger låg inflation i genomsnitt behöver inte ge låg inflation och stabil ekonomisk utveckling i enskilda länder.
Därför drar den brittiska EMU-utredningen slutsatsen att ”inflationens variabilitet kommer sannolikt att öka i EMU”. När Sverige får högkonjunktur kan den gemensamma räntan i EMU leda till att vi får högre inflation än de andra under en tid. Perioder av hög inflation i Sverige brukar sluta med ekonomisk kris.

8. Sverige får en stabilare valuta. Stora valutor fluktuerar minst lika mycket i värde som små.

9. Sverige har kvar en självständig riksbank. Uppgiften att styra räntan och mängden pengar tas ifrån Sveriges Riksbank när euron införs som valuta och då är den inte längre någon riksbank – annat än till namnet.

10. Devalveringar gör oss bara fattigare. Det är nästan tio år sedan vi slutade med devalveringspolitiken. Ingen, utom möjligtvis vänsterpartiet, förordar hög inflation som leder till sjunkande valuta.
Under perioden 1970–93 föll kronan mycket i värde och detta var ett resultat av våra misslyckade försök att hålla fast växelkurs. Vi låste kursen och så blev lönehöjningar och inflation högre än i omvärlden. Efter ett tag blev vi tvungna att devalvera.
I mitten på 90-talet införde Sverige en oberoende riksbank och ett inflationsmål och sedan dess har vi haft låg inflation. Kronan har svängt en del upp och ned utan någon trend mot euroländerna.
Dollarn och pundet har stigit i förhållande till kronan, men det har de gjort även mot euron. När euron infördes den 4 januari 1999 var den värd 9 kronor och 54 öre; i dag är den värd 9 kronor och 27 öre. Euron har alltså fallit i värde mot kronan. Inget fel i det, men det visar att devalveringsargumentet inte håller.
För övrigt finns det inget egenvärde i att ha en stark eller svag valuta. Det viktiga är att ha balans i ekonomin och låg inflation.

11. Sverige har halkat efter i välståndsligan sedan 1970. Det kan finnas många skäl till att länder växer olika snabbt. Hur EMU påverkar tillväxten på lång sikt vet ingen i dag. Gemensam valuta underlättar handeln och det ger tillväxt och välfärd. Men djupa ekonomiska kriser, som vi riskerar i EMU, är knappast bra för tillväxten. Under krisen 1991–1993 föll BNP med sammanlagt fem procent.

12. Bara vi har stabila statsfinanser och lönehöjningar ”i takt med Europa” klarar vi oss bra i EMU.
Det är väldigt mycket lättare att få stabila statsfinanser och rimliga löneökningar om man har en penningpolitik som bidrar till att hålla ekonomin i balans. Riksbankens inflationsmål fungerar i dag som ett riktmärke för avtalsrörelserna.
I EMU leder en överhettning på arbetsmarknaden till att lönerna stiger oavsett vad regeringen säger.
I EMU leder en djup lågkonjunktur till stora budgetunderskott oavsett vad regeringen gör. Vi såg det i Sverige för tio år sedan och vi ser det i Tyskland idag. Problemen med stabilitetspakten och talet om att Tyskland och Frankrike ”borde ha samlat i ladorna” i goda tider bekräftar det vi redan visste; att finanspolitiken (statens skatter och utgifter) inte alltid sköts på bästa sätt och att den inte räcker till för att stabilisera ekonomin.

Det finns också bra argument för euron, men dem har jasidan alla möjligheter att framföra. För mig överväger dock argumenten mot EMU och euron.

Nils Gottfries
professor i nationalekonomi
Uppsala universitet

(Ledamot i 1996 års EMU-utredning ledd
av Lars Calmfors. Gottfries forskning
handlar om arbetslöshet, makroekonomi
och löne- och prisbildning.)