I veckan som gick överlämnade Försvarsmakten ett underlag till regeringen om att kostnaderna för Jas Gripen E/F kommer att bli betydligt mer än vad Saab har sagt tidigare, 32–33 miljarder kronor.
Den verkliga kostnaden ligger betydligt högre än så. I de kostnader som regeringen och Saab presenterar är inte utvecklingskostnaderna med. Med utvecklingskostnaderna inräknat kommer prislappen för Jas E/F att bli cirka 50 miljarder kronor.
Från svensk sida är Jas-projektet helt och hållet avhängigt av om Schweiz köper planet eller inte. Riksdagen har fattat beslut utifrån ett mycket undermåligt underlag om att skaffa tio Jas Gripen av E/F-version om Brasilien eller något annat land väljer att köpa planet. (Det landet har visat sig vara Schweiz.)
I mångt och mycket har vi haft en anskaffningsprocess som är helt exportstyrd. Ett nytt svenskt stridsplan är inte i första hand styrt utifrån svenska operativa behov och krav, utan av Saabs exportverksamhet. Allt detta visar att det inte främst är försvarspolitiska argument som väger tyngst utan mer industripolitiska hänsyn.
Man kan också diskutera om en exportstyrd anskaffningsprocess är lämplig för ett industriprojekt som i kronor räknat måste anses som vår generations största industrisatsning – alla kategorier.
Försvarsindustrin skiljer sig från andra branscher genom att den lever i symbios med staten. Oräkneliga skattemiljarder plöjs ner i försvarsmaterielprojekt utan någon ordenlig kontroll. Detta får till följd att försvarsindustrin gynnas på bekostnad av försvarets övriga behov. Till saken hör att försvaret har varit underfinansierat i många år samtidigt som vi diskuterar att köpa ett nytt stridsflygplan som kommer att innebära att vi tvingas till tuffa prioriteringar inom andra områden.
Sveriges överbefälhavare (ÖB) Sverker Göranson sa under Almedalsveckan i juli att Försvarsmakten måste ha mer pengar annars riskerar hela vapengrenar att läggas ner. En del av pengarna vill han använda till den senaste versionen av Jas Gripen E/F.
Frågan är vad regeringen tycker är viktigast: försvarsindustripolitik eller försvarspolitik?
Det är inte ett särskilt vågat påstående att Gripen-systemet har slukat en oproportionerligt stor del av försvarsanslagen. Vi har ett modernt flygplan men inte tillräckligt med pengar för att kunna låta våra piloter få tillräckligt med flygtid eller ha modern och tillräcklig beväpning.
Då ett flygvapen är ett system av system, förordar jag att regeringen i stället för att satsa på ett nytt stridsplan ser till att grundligt utreda hela luftförsvaret, samt ser till att nämnda brister åtgärdas och även prioriterar stridsledning. Tyvärr så har regeringen valt att inte ta med Jas Gripen i den kommande luftförsvarsutredningen, vilket gör att utredningen blir ofullständig.
Vad man än anser i frågan om vår generations största industriprojekt, så uppmanar vi regeringen och försvarsminister Karin Enström att ge den kommande försvarsberedningen i uppdrag att göra en omvärldsanalys där Jas Gripen är en viktig del i utredningen.
En anskaffning av ett nytt dyrt stridsflygplan sker på bekostnad av hela den svenska försvarsförmågan.
Att fatta beslut om Jas Gripen före den kommande försvarsberedningen som ska ha till uppgift att göra en omvärldsanalys är tjänstefel. Karin Enström måste komma in i debatten och förklara var regeringen står i frågan. Det är obegripligt att en försvarsminister kan tiga när vi pratar om investeringar i 50 miljardersklassen.
Med ett nytt stridsflygplan utan fungerande stödfunktioner och beväpning är risken stor att Jas Gripen E/F kan bli Sveriges motsvarighet till den franska mellankrigstidens Maginotlinje.
Peter Rådberg
riksdagsledamot, försvarspolitisk talesperson, Miljöpartiet de Gröna
