Det blir allt mer uppenbart att patentsystemet måste reformeras om det ska bli ett stöd för innovation.

Karl Sigfrid

I slutet av augusti förra året beordrade en amerikansk domstol Samsung att betala 7 miljarder kronor i skadestånd för att ha inkräktat på rättigheter kopplade till Apples iPhone, däribland ensamrätten till kvadratiska skrivbordsikoner med rundade hörn. Med så lågt ställda krav för vad som kan patenteras faller inte bara ett löjes skimmer över patentsystemet, utan den allt snårigare rättighetsdjungeln får också praktiska konsekvenser i form av högre priser, sämre konkurrens och fler juridiska fällor för små innovationsföretag. Det blir allt mer uppenbart att patentsystemet måste reformeras om det ska bli ett stöd för innovation och inte ett vapen med vars hjälp storföretagen kan jaga bort nya innovatörer från marknaden.

År 2012 blev första året då både Apple och Google satsade mer pengar på patentköp och patenttvister än på forskning och utveckling. Under de senaste två åren har elektronikbranschen, enligt en studie från Stanford University, lagt 140 miljarder kronor bara på patenttvister som gäller smarta mobiltelefoner. Det är mer än tre gånger så mycket som den årliga svenska försvarsbudgeten.

Om den nuvarande trenden håller i sig blir patentbyråkratin ännu dyrare under kommande år. Antalet patentmål i amerikanska distriktsdomstolar är redan tre gånger så stort som för bara ett par år sedan, och när företagens juridiska enheter växer måste någon ta notan. Föga förvånande är det elektronikkonsumenterna som får betala genom högre priser och sämre utbud i butikerna.

Det är inte bara så att produktutvecklare tar konkurrenter till domstol allt oftare, utan det har också uppstått en marknad för företag vars enda verksamhet är att samla på sig patent. Dessa så kallade patenttroll tillverkar inte själva någonting utan tjänar pengar på att stämma entreprenörer som råkar inkräkta på något av patenten. I den här miljön känner sig utvecklare tvingade att söka patent för varje liten funktion de tillför sina produkter, om inte annat för att hindra att konkurrenter patenterar funktionen och sedan drar dem inför rätta. Den här ängsligheten, som ofta är fullt berättigad, spär på kostnaderna och byråkratin ytterligare.

Kriterierna för att beviljas patent är att uppfinningen ska vara ny, användbar och inte en uppenbar vidareutveckling av befintlig teknik. Åtminstone i teorin. I praktiken beviljas patent som inte med bästa vilja kan anses uppfylla villkoren. Apple, vars policy är att patentera allt, har beviljats ensam rätten till att fästa ett skärmskydd på en surfplatta med hjälp av magneter, till att låsa upp en telefon genom att dra en knapp åt sidan och till att aktivera en zoomfunktion med två tryckningar på en touch screen. Och som om det inte räckte att stängsla in varje detalj i produkterna de säljer har de dessutom tagit patent på att ha glastrappor i sina butiker.

Medan tidsbegränsade monopol kan behövas i en forskningstung bransch som läkemedelsbranschen är nyttan mer tveksam i många andra sektorer. Nationalekonomen Eric Maskin, som tilldelades Nobelpriset 2007, har undersökt i vilken mån de amerikanska mjukvarupatenten fungerar som drivkraft för utvecklare av datormjukvara. Det som gör mjukvarupatenten särskilt intressanta är att de tillkom så sent som på 1980-talet, vilket gör det möjligt att jämföra tiden före införandet med tiden efter.

Maskins undersökning visade att det förväntade uppsvinget för mjukvaruföretagens forsknings- och utvecklingsambitioner uteblev. En av Maskins förklaringar är att utvecklingen i vissa branscher inte sker främst genom banbrytande innovationer utan genom många små steg som tillsammans leder till bättre produkter. Om ett av dessa steg i utvecklingen patenteras av den som hinner skicka in sin ansökan först blockeras utvecklingsmöjligheter för andra företag. För industrier som fungerar på det här sättet vore det bästa enligt Nobelpristagaren att helt skrota patentsystemet.

Det går naturligtvis att hitta särintressen som är beredda att försvara den rådande ordningen, men ur ett allmännyttigt perspektiv framstår det som ganska klart att kraven för att tilldelas patent måste skärpas. Det är inte rimligt att vanliga konsumenter ska behöva finansiera en juridisk kapprustning som är på väg att helt urarta.

KARL SIGFRID (M)

riksdagsledamot