De senaste årens forskningspolitik har försökt öka trycket på forskarna. Enbart den som är bevisat ”excellent” ska ges stora forskningsmedel.

Men starkare styrning kan ge farliga bieffekter om den bygger på en alltför ensidig idé om god forskning. Även med det utredningsförslag som nyligen lagts på regeringens bord riskerar vi ett forskarsamhälle som jagar citeringar snarare än antar stora samhällsutmaningar.

Forskningspolitikens viktigaste uppgift är att skapa de bästa förutsättningar för forskning av hög kvalitet. Det är viktigare att ge lovande och bevisat skickliga forskare vid svenska högskolor uthållig finansiering än att maximera antalet forskare. Dagens forskningspolitik, med kvalitetsorienterade strategiska satsningar, forskningsrådsmedel och konkurrensutsatta fakultetsmedel, är i dessa avseenden rätt.

Men styrningen måste också bygga på kriterier som motsvarar hela forskningens breda samhällsansvar. Forskningen ska skapa kulturella och bildningsmässiga värden i samhället, utvidga det mänskliga vetandet, bidra till problemlösning och utveckling och utgöra en grund för all högre utbildning.

Den senaste tidens starka fokus på styrning utifrån bibliometriska kriterier (och som förslaget från regeringens utredning inte kommer tillrätta med) riskerar att allvarligt skada forskningens förmåga att realisera alla dessa värden. För att värna om forskningens samhällsrelevans får inte forskare ledas bort från viktiga frågeställningar av publiceringsstrategiska skäl. Forskares intresse för samhällsdebatt och samverkan med andra aktörer får inte heller kvävas av ett snävt incitamentssystem där sådan verksamhet betraktas som tidsslöseri.

Projektet Agenda för forskning, som drivs av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), lyfter därför inför årets forsknings- och innovationsproposition fram viktiga kompletteringar till dagens system för forskningsfinansiering.

1. Utveckla den nationsöverskridande forskningen. Svensk forskningspolitik måste positioneras i förhållande till omvärlden. Bland annat av denna anledning bör det säkerställas att svenska forskningsfinansierande myndigheter kan delta i internationellt samarbete av ”common pot”-typ. Uppmuntra också forskare som engagerar sig i europeiskt samarbete att söka kompletterande samarbetsparter i Sverige. Underlätta för lärosätena att satsa mer på internationell rekrytering. Fortsätt att utveckla möjligheterna till fler och närmare samarbeten med lärosäten i Asien, som blir allt viktigare som forskningsnav.

2. Lyft fram kulturella värden i satsningar på excellens. Forskningens förmåga att skapa kulturella och bildningsmässiga värden behöver stärkas. Utforma nysatsningar på forskningsexcellens bland annat så att forskare uppmuntras att delta i att forskningsresultat sprids. Även humanistiska vetenskaper skulle kunna främjas tydligare.

3. Satsa på samverkan. Tydliga incitament till direkt samverkan inom grundläggande forskning mellan forskare och andra aktörer saknas i dagens forskningsfinansieringssystem. Inrätta därför finansieringsprogram för forskning som både håller hög akademisk klass och sker i direkt samverkan med företag, myndigheter eller andra användare.

4. Lyft forskningens förmåga att skapa, kommunicera och nyttiggöra praktikorienterad kunskap. Möt behovet av forskning kring praktikorienterade frågeställningar: skapa institutsliknande forskningsorganisationer i nära samverkan med, men fristående från, universitet/högskola och professionsområden. Agenda för forskning anser att särskilda forskningsorganisationer bör inrättas inom forskning om skolundervisningens praktik och forskning om socialtjänstens praktik.

5. Säkerställ att forskningen når in i den högre utbildningen. Högre utbildning bör bedrivas nära forskning. Fortsätt därför höja andelen disputerade lärare i högskolan. Men ta också fram tydligare offentliga principer för differentieradekrav på forskningsanknytning i olika utbildningar; så att det inte är synonymt med forskande lärare. Upprätta samtidigt krav på att all högre utbildning ska innehålla forskningsorienterande medverkan av högt meriterade forskare.

6. Stärk möjligheterna till en långsiktig forskningspolitik. Forskningens strukturer tar lång tid att förändra och innebär stora investeringar. Forskningspolitiken måste därför vara långsiktig och sträcka sig bortom respektive mandatperiod. Regeringen bör sträva efter blocköverskridande överenskommelser om de centrala incitamentssystem som ska gälla för lärosäten. Inrätta även en förstärkt analysfunktion för högskolan.

Ett finansieringssystem som tydligt och långsiktigt premierar olika slags kvalitéer inom forskningen kommer att stärka de svenska lärosätenas internationella konkurrensförmåga. Citeringshetsen däremot skadar såväl forskarkåren som dess omgivande samhälle.

STYRGRUPPEN FÖR AGENDA FÖR FORSKNING:

ARNE WITTLÖV

ordförande

ROLF ANNERBERG

generaldirektör Formas

CHARLOTTE BROGREN

generaldirektör VINNOVA

ERLAND HJELMQUIST

huvudsekreterare FAS

HASSE JOHANSSON

ordförande VINNOVA

LARS-ERIK LILJELUND

vd Mistra

KARIN MARKIDES

rektor Chalmers

BJÖRN O. NILSSON

vd IVA

LARS RASK

vd SSF

MADELENE SANDSTRÖM

vd KK-stiftelsen

GUNNAR SVEDBERG

professor

DANIEL TARSCHYS

ordförande Riksbankens Jubileumsfond