Jagad, torterad – och oskyldig

För en tid sedan avslog Migrationsverket uighuren Adil Hakimjans asylansökan. Uighurerna är en muslimsk minoritet i Kinas nordvästligaste provins, Xin Jiang eller Östturkestan.

Uigurerna i Kina utsätts för fängelse, tortyr och avrättningar för det som den kinesiska regeringen betraktar som separatism.

Under februari 1997 arrangerades stora demonstrationer mot den kinesiska regeringen. Trots att Adil inte deltog i dem fängslades och torterades han tre gånger mellan 1997 och 1999.

Adil måste fly. Kvar i Kina blev hans gravida hustru och två barn.

Hösten 2001 befann sig Adil i Pakistan. USA hade efter den 11 september spritt flygblad över hela landet och utlovade en belöning på 5000 dollar för varje misstänkt taliban eller al-Qaida-sympatisör som överlämnades till USA.

Adil och 21 andra uighurer hörde till dem som såldes till amerikanska militären och fördes till den amerikanska flygbasen i Kandahar.

Där förhördes Adil vid flera tillfällen. De militärer som skötte förhören förklarade att de förstod att Adil och de övriga var oskyldiga och att de skulle friges. Men istället för att friges fördes Adil och de andra uighurerna efter sex månader som fångar i Kandahar till Guantánamo. Även där förklarade förhörsledarna uighurerna oskyldiga.

I januari 2004 ställdes Adil och de övriga uighurerna inför militärtribunaler. Adel och ytterligare fyra uighurer förklarades oskyldiga. Fastän Adil förklarats oskyldig hände ingenting förrän han i juni 2005 fick besök av en advokat.

Advokaten lämnade in en stämnings­ansökan till en distriktsdomstol i USA. Domstolen förklarade frihetsberövandet olagligt, men att den var obehörig att döma.

Den 8 maj 2006 skulle målet tas upp efter överklagande. Tre dagar dessförinnan deporterades Adil och de fyra andra uighurerna till Albanien.

Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, skriver bland annat följande i sitt brev till Migrationsverkets generaldirektör:

”I Albanien har de (det vill säga uighurerna från Guantánamo) inget arbete och ringa hopp att få något. De är satta under övervakning. Det finns inga utsikter att de ska få möjlighet att återförenas med sina familjer. Adil Hakimjan har utsatts för svår misshandel först av kinesiska, sedan av USA:s myndigheter. Han kan inte återvända till Kina. Hans familj där står under bevakning ...”

Migrationsverket hävdar att utlännings­lagen hindrar att Adil beviljas asyl i Sverige eftersom han har skydd i Albanien. Detta stämmer inte . I utlänningslagen sägs att uppehållstillstånd får vägras – inte ska vägras – i en sådan situation.

Sedan lägger man till att albansk lag ger rätt till familjeåterförening. Adil har vid ett flertal tillfällen ansökt om att få återförenas med sin familj i Albanien, men de albanska myndigheterna har till och med vägrat att ta upp hans ansökan.

En av de uighurer som är kvar i Albanien har meddelat sin fru att hon bör skilja sig och gifta om sig eftersom de aldrig någonsin kommer att kunna åter­förenas.

Kinas ambassadör i Tirana har flera gånger uppsökt den albanske premiär­ministern och framfört Kinas kraftiga missnöje med att Albanien beviljat asyl för de fem uighurerna. Skulle Kinas påtryckningar bli starkare är risken uppenbar att Adil och de övriga uighurerna riskerar att utlämnas till Kina.

Fortfarande sitter de 17 andra oskyldiga uighurerna kvar på Guantánamo under vidriga förhållanden. Detta eftersom de inte kan skickas till Kina där de sannolikt skulle fängslas och torteras och då inget annat land i världen accepterat att ta emot dem.

Den 12 december förra året antog Europaparlamentet en resolution med en uppmaning till k ommissionen och rådet att ta initiativ för att dessa och ett 30-tal andra oskyldiga fångar på Guantánamo ska erbjudas skydd i tredje land. Men ännu har inget hänt.

Sveriges liksom övriga Europas kommersiella och handelspolitiska intressen i Kina är stora. I Tyskland är regeringen splittrad i frågan om man ska ta emot de 17 uighurerna från Guantánamo.

Bortsett från de hjärtskärande humanitära aspekterna i fallet skulle ett svenskt uppehållstillstånd för Adil innebära ett positivt exempel för andra EU-länder att följa och ett viktigt bidrag till en avveckling av den skamfläck som Guantanámo är, i första hand för USA, men också för världen i övrigt.

Bodil Ceballos, riksdagsledamot (mp)

Barbara Hendricks, Foundation for Peace and Reconciliation

Ulla Hoffmann, riksdagsledamot (v) 1994–2006

Bo Klasén, ordförande Advokater utan gränser

Göran Lindblad, riksdagsledamot (m)

Sarah Ludford, ledamot i Europaparlamentet för brittiska liberaldemokraterna

Henning Mankell, författare

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (fp)

Arne Ruth, publicist

Alf Svensson, riksdagsledamot (kd).