"Jag tror på Gud och kd"

När jag kom hem från Balkan efter att ha blivit skadad i kriget, gjorde jag ett par för mig viktiga iakttagelser om tillståndet i Sverige: tystnad, rädsla, stress och dålig hälsa. Människor såg lika stressade ut som Sarajevoborna under belägringen.
Hur kunde det vara möjligt? undrade jag.

Vi har världens högsta sjukfrånvaro eller ohälsotal som det kallas. Det är 41,3 dagar per anställd enligt Försäkringskassans egen statistik.

Frånvaron från jobbet motsvarar drygt åtta arbetsveckor för sjukdom och två veckor för föräldraförsäkring. Detta tillsammans med semester på 5-6 veckor gör att vi närmar oss 16 veckor - fyra månader.

Kostnaden för detta är svindlande summor och givetvis ohållbart speciellt i ett globalt perspektiv.

Jag har tidigare pläderat för ett botavdrag (SvD Brännpunkt 13/2 2006) i likhet med det rotavdrag som gav oss möjligheten att dra av 35 000 kronor för att ta hand om vår risiga kåk.

Låt oss få dra av 35 000 för att ta hand om vår risiga kropp. Eller varför inte låta alliansens avdrag
för hushållstjänster även omfatta vården av vår egen kropp?

Jag garanterar att vi skulle må så mycket bättre med massage en till två gånger per vecka. Vi skulle hålla oss friskare. Det skulle ge 20 000 nya jobb och vi tar ansvar för vår hälsa.

Botavdraget är något jag avser att driva när jag nu kandiderar till riksdagen för kristdemokraterna.

Kristdemokraterna har det starkaste engagemanget för bättre hälsa och tryggare vård.

Kristdemokraterna tillvaratar den kristna värdegrunden. Den är viktig för vårt samhälle.

Nu är inte kristdemokraterna något religiöst parti och ska inte heller vara det. Men som enda parti vågar man fortfarande stå upp för andra värden än de nu rådande.

Här i Sverige finns en hedonism där det egna jaget, de egna behoven, det egna utseendet, den egna råstyrkan är idealet.

Men att vara god, att vara omtänksam, att vara andlig - kort sagt att vara mänsklig - det står inte högt i kurs.

Kristdemokraterna drev i regeringsställning att skolan ska vila på kristen värdegrund. Vilket himla liv det blev. Nej, ateistiskt skulle det vara.

Att offentligt tala om att man tror på Gud anses i dag vara värre än att tala om sitt privata sexliv i en tv-soffa.

Vad händer med oss människor och länder när den gemensamma värdegrunden försvinner?

En gemensam nämnare för oss alla bör vara "det gemensamma goda", gemenskapen mellan människor, solidaritet med varandra för att vi är människor, att vi har makt över våra liv och att beslut tas på lägsta möjliga nivå i vårt samhälle.

Att män och kvinnor är olika och att barn är olika är farligt att säga i Sverige. När jag arbetade nere i Strasbourg i Kommittén mot tortyr pågick en kampanj i Europarådet om jämlikhet. Mottot var: "Vi är olika, men lika värda".

Jag tyckte det var jättebra och försökte sätta i gång samma sak här. Men hela projektet föll som ett torrt höstlöv. Här är det likhetsiver som råder, "är vi lika så är vi lika värda".

Det systematiska undergrävandet av familjen är ett led i detta likhetsivrande. Dagis är det tydligaste exemplet och även i skolan stöps alla barn i samma form.

Men i familjen finns olikheterna. Vi vet alla att våra barn är olika och försöker så långt det är möjligt att tillgodose deras särskilda behov. Inget samhälle kan bestå som inte värnar om familjen som en grundbult i samhällsbygget.

Vad sker med Sverige där vi kör slut på barnfamiljerna eftersom båda föräldrarna måste arbeta för att det ska gå runt ekonomiskt?

Vad händer med föräldrarnas relation till barnen? När rotlösheten breder ut sig? Det finns olika lösningar på detta. Vårdnadsbidrag är en modell liksom avdrag för hushållstjänster, som kan innebära barnpassning i hemmet. Att starta eget och med F-skattsedel sköta egna och andras barn är en annan väg.

Som kristdemokrat vill jag försvara den kristna värdegrunden och kämpa för familjens överlevnad och respekt för mänskliga värden.

Stärkta familjer ger tryggare barn som växer upp till tryggare individer.