Grekland har omfattande problem med sitt asylmottagande. Det är väl känt och det har uppmärksammats den senaste veckan, inte minst efter att Grekland begärt hjälp med gränsbevakning från Frontex. Jag har själv tagit upp frågan med både nuvarande och tidigare grekiska ministrar och framhållit Greklands eget ansvar men också att Sverige tillsammans med övriga EU står berett att hjälpa till med personal och kapacitetsuppbyggnad. Grekland kan också få ekonomisk hjälp av EU.
Sverige och EU är berett att bidra med hjälp. Men för detta krävs att den grekiska regeringen själv initierar ett arbete och till att börja med specificerar vad det är man vill ha hjälp med.
Regeringen driver hårt frågan om att skapa ett gemensamt asylsystem i EU där en asylansökan behandlas likadant oavsett i vilket land den lämnas in. För att få ökad rättssäkerhet, ansvarsfördelning och förutsebarhet krävs att de stora skillnader som i dag finns mellan medlemsstaterna försvinner. Ett antal medlemsstater, däribland Grekland, lever idag inte upp till det regelverk vi redan har kommit överens om. EU-kommissionen har ansvaret att se till att reglerna följs och kan inleda processer mot de medlemsstater som inte sköter sig.
I debatten nu krävs att jag ska stoppa överföringar av asylsökande till Grekland. Det kan jag inte. Sedan 2006 har vi en ordning där Migrationsverket och migrationsdomstolarna självständigt avgör asylärenden. Det gäller både vilka som ska få stanna till följd av att de behöver skydd undan förföljelse och krig, men det gäller också de som ska återsändas till det land där de först sökte asyl. Dublinförordningen innebär ju att man ska få sin ansökan prövad i det första landet man kom till inom EU. Innan den kom till kunde asylsökande bollas mellan olika länder utan att få sin sak prövad.
Migrationsöverdomstolen är högsta instans och sätter praxis som Migrationsverket och migrationsdomstolarna måste följa. Före 2006 hade regeringen den praxissättande rollen. Det är alltså inte regeringen som avgör om människor får stanna eller om det går att återsända människor till Grekland. Det är myndigheter och domstolar.
Möjligheten till undantag från Dublinförordningen finns och den används.
Migrationsverket har sedan tidigare beslutat att inte överföra barn till Grekland. Återigen, det är inte är regeringen utan Migrationsverket och domstolar som avgör detta. Reformen har gjort underverk för rättssäkerheten och öppenheten i asylprocessen.
Många verkar dock fortfarande tro att regeringen kan gå in och tolka lagen och bestämma vem som ska få stanna och vem måste återvända. Det enda sättet för mig att säga att asylsökande inte ska överföras till Grekland enligt Dublinförordningen är att skrota ordningen med migrationsdomstolarna och sätta tillbaka politikerna vid beslutsbordet.
Efter den tio år långa debatt som föregick det beslut som fattades i full politisk enighet om inrättandet av den nya ordningen får den som förespråkar en sådan återgång precisera hur det ska gå till. Ska vi ha tillbaka Utlänningsnämnden? Ska regeringen vara praxissättande instans? Är det mer rättssäkert? Vad skulle hända om jag skulle avgöra vem som får stanna och vem som inte får det?
Det skulle ibland kanske framstå som lätt att bevilja alla personer från ett visst land uppehållstillstånd för att undvika kritik i medierna samtidigt som det vore lätt att neka samtliga från ett annat land av budgetskäl. Det är betydligt mer rättssäkert att var och en som söker asyl i Sverige har möjlighet att med hjälp av ett ombud lägga fram sin sak inför en domstol.
TOBIAS BILLSTRÖM (M)
migrationsminister
