Allians för Sverige har gjort samarbete och ömsesidig respekt till sitt varumärke i politiken. Vi gick till val med en gemensam plattform för att reformera Sverige så att fler kommer i arbete och mer resurser kan skapas och frigöras både för landets familjer och till vår gemensamma välfärd.

Så långt har vi lyckats väl. Många mycket svåra frågor har hanterats gemensamt enligt målsättningen att alla ska bidra och att alla ska vinna på samarbetet.

I äktenskapsfrågan har vi dessvärre inte kommit till en verklig diskussion om väga r för att hitta en gemensam lösning. Därför har regeringen nu nått vägs ände i samtalen om äktenskapslagstiftningen.

Vi kristdemokrater beklagar detta djupt. I själva verket står riksdagens partier inte särskilt långt ifrån varandra. Alla partier är nämligen överens om att både homosexuella och heterosexuella parförhållanden behöver en frivilligt ingången juridisk reglering.

Kristdemokraterna har tyckt att dagens ordning med äktenskap och partnerskap sida vid sida för olika typer av parbildningar varit tillräcklig, men har respekterat att vissa människor sett detta som någon form av diskriminering.

Kristdemokraterna är ett parti för familjen. Självklart välkomnar vi alla par som inför sin omgivning vill manifestera sin samhörighet och sträva efter att hålla ihop, att vara ett stöd för varandra och för sina gemensamma eller varandras barn.

Om fler par än de som traditionellt omfattas av äktenskapsbegreppet vill knyta band till varandra, är det självklart något som kristdemokraterna vill underlätta.

Kristdemokraternas mål har dock varit att bevara äktenskapets innebörd så som den sett ut i hundratals år. Detta av respekt för den del av civila samhället som introducerat äktenskapet som samhällsinstitution, det vill säga de religiösa samfunden.

För dem och många enskilda personer har äktenskapet en filosofisk eller religiös innebörd och har haft så under väldigt lång tid. Dessa är värda samma respekt som de som tycker att dagens ordning är diskriminerande.

Nu när kyrkan är skild från staten, skulle det kunna vara ett alternativ att skilja äktenskapsbegreppet från staten – det vill säga a tt ge tillbaka begreppet till civila samhället, ett civilt samhälle som i dag dessutom berikats med fler religiösa grupper, men som delar de kristna samfundens syn på äktenskapet.

För att lösa den politiska knuten har vi under processen föreslagit tre alternativa lösningar.

Den första var att slå samman äktenskapsbalken och partnerskapslagen i en ny samlevnadsbalk. En lag, men två begrepp. Det skulle dock inte lösa problemet för dem som tycker att själva begreppsanvändningen är diskriminerande i sig, vilket vi kan ha respekt för.

Vårt andra alternativ har därför varit att göra som i stora delar av omvärlden, och ersätta äktenskapsbalken med en civilrättslig registrering, som skulle vara lika för hetero- och homosexuella par.

Äktenskapet som begrepp skulle då lämnas tillbaka till civila samhället och människor skulle få kalla sin gemenskap för vad de önskar, utan att staten la sig i just den detaljen. Den som vill manifestera denna gemenskap i en kyrka, moské, ett tempel, en ickereligiös ceremoni eller en bröllopsfest, skulle naturligtvis göra det efter eget tycke och smak.

Vårt tredje alternativ har varit att ta det utarbetade lagförslaget till könsneutral äktenskapslagstiftning och byta ut ordet äktenskap mot exempelvis samlevnad eller giftermål.

Våra tre förslag har haft inriktningen att alla ska vinna och alla ska bidra.

Vi menar att detta är en så grundläggande fråga att det är olyckligt om regering och riksdag kör över de stora grupper i samhället som vill behålla det äktenskapsbegrepp vi har idag.

Kristdemokraterna har dessvärre inte vunnit gehör för något av dessa förslag. Egentligen förstår vi fortfarande inte varför övriga partier inte i sak varit beredda att diskutera frågan, men vi har nu

accepterat att så är fallet.

Det har i debatten föreslagits att jag och övriga kristdemokratiska statsråd skulle acceptera att vi är i minoritet, låta regeringen lägga fram en proposition om könsneutrala äktenskap och därefter reservera oss.

Det är inte så alliansen arbetar. Om alliansen öppnar upp reservationen som en arbetsmetod står hundra frågor och lurar runt hörnet där vi skulle frestas att använda samma dåliga lösning. Alliansregeringens unika förmåga att nå resultat med gemensamma krafter skulle därmed gå förlorad.

Det kommer därför att bli en proposition från regeringen som inte innehåller några förslag i äktenskapsfrågan. Vid riksdagens kommande hantering kommer kristdemokraterna att verka för en civilrättslig reglering.

Även våra väljare, och de ytterligare kanske 30 procent av befolkningen som tycker som vi, bör få se sina åsikter återspeglas när riksdagen tar ställning till lagstiftningen.

Det fanns en statsmannalösning inom räckhåll. Jag beklagar att vi inte kommit överens och därmed ytterligare manifesterat alliansens förmåga att lösa svåra frågor. Jag hoppas och tror att alliansen fortsatt kan samarbeta väl.

Kristdemokraterna har självklart för avsikt att fortsätta regeringssamarbetet för att nå ytterligare fyra framgångsrika år i majoritet.

Göran Hägglund

partiledare, kristdemokraterna