Under de senaste veckorna har den nya IT-ministern Anna-Karin Hatt gjort uttalanden om att det går för långsamt att införa sammanhållen journalföring i vården. Det stämmer inte - landstingen arbetar intensivt med just detta. Vad som krävs nu är att staten påskyndar sitt eget arbete.

Vårdens medarbetare är välutbildade. Men hur kunnig och välutbildad man än är så är det svårt att behandla en patient som man inte vet något om. Självklart frågar man patienten – men hur många av oss kommer ihåg vilka sprutor vi tagit, vilka läkemedel vi fått och hur vi reagerat på olika behandlingar. Vi räknar med att det finns noterat i journalen och att hela journalen finns i datorn, inte som en pappershög.

Före patientdatalagen (juli 2008) var det endast tillåtet att ha patientuppgifter från den egna kliniken eller vårdcentralen i sin dator. Det säger sig självt att den informationen sällan räckte för att få en bild av patientens sjukdomshistoria. Nu är det lagligt att få ta del av information från andra vårdgivare, men bara under två viktiga förutsättningar – att det finns vårdskäl (s.k. patientrelation) och att patienten accepterar det (s.k. samtycke). Patienten har också rätt att spärra sin information på ett valfritt sätt; för enskilda personer, för enskilda vårdkontakter osv.

Det finns olika sätt att sammanföra information från flera vårdgivare. Den lösning, som valts gemensamt av landstingen, är att koppla samman den viktigaste patientinformationen i en nationell patientöversikt. Istället för att införa nya journalsystem innebär patientöversikten att man kan ta del av information från befintliga journalsystem.

I den nationella debatten tenderar riskerna för den personliga integriteten att överdrivas. Det anses viktigare att ens uppgifter skyddas än att man kan få bra vård. Men, patientdatalagen reglerar skyddet för patientens personliga integritet samtidigt som den öppnar möjligheter för läkaren att nå viktig vårdinformation.

Därför är säkerhetslösningarna ytterst viktiga. Behörigheter ska kontrolleras, information ska kunna spärras och det ska gå att följa upp om någon överträtt reglerna. För oss är patientdatalagen ett stort steg framåt och vi kommer att göra vårt yttersta för att informationen inte missbrukas. Den som i våra organisationer bryter mot patientdatalagen har förverkat sitt förtroende.

Landstingen driver nu arbetet snabbt med att införa den nationella patientöversikten. Det känns smått absurt att höra IT-ministern anse att det går sakta. Vi räknar med att till stora delar vara färdiga under 2012. Det är en kort tid för en genomgripande förändring – i vilken bransch som helst.

Regeringen bör påskynda arbetet med att synkronisera datainspektionens roll som värnare av den personliga integriteten med socialstyrelsens uppgift som kravställare på god och säker vård.

Det krävs fortsatt arbete för att förbättra patientdatalagen. T ex kan patienter som är s.k. beslutsoförmögna, men inte omyndiga, sällan ge samtycke. Alltså kan deras vårdinformation inte förmedlas mellan olika vårdgivare. Det handlar oftast om äldre, svårt sjuka människor vars vård riskerar att bli sämre.

Ett annat område där vi efterlyser åtgärder är samordning av termer, begrepp och nomenklatur. Det är ett otacksamt men helt nödvändigt arbete för att garantera informationssäkerhet i vården. Endast regeringen kan avgöra hur nationella regelverk ska fastställas och förvaltas.

Ett ytterligare område för bättre samordning från regeringens sida är e-delegationens uppdrag. Arbetet har fokus på statliga myndigheter, och det finns risk för att vårdens behov inte beaktas.

Slutligen, vi vill stärka patientens inflytande. Vi ska alla aktivt kunna påverka och medverka i vår egen vård, och också ha inflytande över information om oss själva. I dag bygger patientdatalagen på att vårdgivarna äger informationen om patienterna. Varför inte i grunden ändra patientdatalagen så att patienten äger informationen om sig själv?

Styrelsen för Center för eHälsa i samverkan

MONA BOSTRÖM

ordförande, landstingsdirektör Stockholm

CATARINA DAHLÖF

landstingsdirektör Halland

CATHARINA MANN

projektledare nationell eHälsa, representant för kommunsektorn

BARBRO NAROSKYIN

landstingsdirektör Östergötland

LARS-OLOF RÖNNQVIST

Hälso- och sjukvårdsdirektör Västra Götalandsregionen

GÖRAN STIERNSTEDT

avdelningschef Vård och omsorg, Sveriges kommuner och landsting

KARIN-STRANDBERG-NÖJD

landstingsdirektör Jämland

ÅKE STRANDBERG

VD Capio Specialistkliniker, representant för Vårdföretagarna

KARIN WELIN

landstingsdirektör Sörmland