Under flera år har Kina utnyttjat internationella it- och telekomföretag som Google, Microsoft och Yahoo för att begränsa kommunikation och censurera det kinesiska folkets tillgång till fri information på internet. I veckan kom det glädjande beskedet att Google inte längre vill medverka till denna censur.

Flera svenska it- och telekomföretag, bland andra Telia Sonera och Ericsson, har under de senaste åren kritiserats för sin medverkan till kränkningar av mänskliga rättigheter i samband med sin verksamhet i länder där det förekommer allvarliga brott mot mänskliga rättigheter. Många företag har okritiskt trott att deras verksamhet inte kan orsaka någon skada. Det borde nu vara uppenbart att detta inte stämmer.

Vi menar att det krävs en ökad medvetenhet om riskerna som finns med att till exempel vara telekomoperatör i Centralasien eller att ha anställda i Kina. Att företag riskerar att vara delaktiga i människorätts kränkningar är något som i stor utsträckning går att undvika. En undersökning genomförd under 2009 av Amnesty visar att endast 18 procent av de 57 it- och telekomföretag som är noterade på Stockholmsbörsen har en policy för att skydda sig mot att kränka mänskliga rättigheter.

Telekommunikation och internet har förbättrat medborgarnas möjligheter att delta i samhället, använda sin yttrandefrihet och organisera sig för politisk verksamhet. Samtidigt har många människorättskämpar gripits och dömts för att de utnyttjat sin yttrandefrihet på internet, och censur- och filtreringsverktyg begränsar internet i många länder. För inte så länge sedan fick vi veta att Nokia Siemens Networks har levererat telekomutrustning till den iranska regimen, som därigenom fått nya verktyg för att bevaka medlemmar av oppositionen.

Frågan är komplicerad. Samma system som polisen använder för att identifiera brottslingar som laddar ned barnpornografi på sina datorer, kan också utnyttjas för att jaga dissidenter eller organisatörer av fridfulla demonstrationer. Mobilnätverket gör det lätt för människor att kommunicera och för att organisera politiska aktiviteter, men samma teknik kan också användas för att avlyssna samtal och kontrollera telefontrafik.

It-företagens verksamhet har många beröringspunkter med mänskliga rättigheter. Yttrandefrihet, rätten till privatliv och brevsekretess är kanske uppenbara, men också rätten till hälsa, förbud mot slaveri, fackliga rättigheter och många andra mänskliga rättigheter kan kränkas i samband med deras verksamhet runt om i världen. It-företag kan till exempel hamna i en situation där de får till uppgift att hjälpa förtryckarregimer med avlyssning och censur av medborgarna. Eller de kan anställa personal i ett land där fackliga rättigheter kränks och arbetsförhållandena kan vara livsfarliga, som till exempel i Kina.

Hur den utrustning och de system it-företag har producerat påverkar mänskliga rättigheter eller vem som har kontroll över dem efter leverans, bör höra till de riskanalyser som företagen regelmässigt gör. Risken att it-utrustning och system hamnar i fel händer ökar i konfliktområden och bristfälliga demokratier. Följderna av utebliven riskanalys kan skada människor – men också företagets rykte.

Men hur är riskmedvetenheten bland svenska it-företag? Under 2008 publicerade Amnesty Business Group resultaten från en undersökning, Amnesty Business Survey, som visade att it-företag ofta inte känner till människorättsriskerna i sin verksamhet.

Nästan alla företag som svarade på enkäten var övertygade om att deras verksamhet inte har negativa människorättspåverkningar. Ändå hade de flesta inte undersökt vilka risker som fanns, och inte heller lät de någon oberoende part granska verksamheten i förhållande till mänskliga rättigheter. Detta samtidigt som det bland de svenska it- och telekomföretagen finns flera bolag med verksamhet i länder där mänskliga rättigheter kränks systematiskt.

För att öka it-branschens medvetande om behovet av en effektiv människorättspolicy, har en aktivistgrupp i Amnesty Internationals svenska sektion granskat börsnoterade it- och telekombolag och sökt efter information om deras arbete till mänskliga rättigheter. Gruppen har också initierat en dialog med företagen, för att på så sätt få till stånd en ökad medvetenhet om hur man aktivt kan arbeta med att förebygga kränkningar av mänskliga rättigheter i verksamheten.

Syftet är att uppmana företag att göra respekten för de mänskliga rättigheterna till en integrerad del av verksamheten, bland annat genom deras kontakter med andra företag, partners, medarbetare, dotterbolag, leverantörer och regeringstjänstemän.

En grundförutsättning är att det finns en tydlig policy för mänskliga rättigheter, och det krävs också interna styrsystem för att säkerställa att företagets policy för mänskliga rättigheter tillämpas systematiskt.

Metoderna är väl utvecklade och det finns välkända förebilder inom branschen. Därför finns det ingen ursäkt att vänta. Risken är att en sådan väntan kan sluta med en förtroendekris, för såväl det enskilda företaget som branschen.

LISE BERGH

generalsekreterare Amnesty Internationals svenska sektion

ANNA-MARIA JUVONEN

Amnesty Business Group