Det kan behövas riktade insatser för att bryta många utrikes födda kvinnors isolering.

Arhe Hamednaca

En aktiv jämställdhetspolitik är grundläggande för att minska arbetslösheten och öka andelen sysselsatta. När kvinnor och män tar gemensamt ansvar för jobb och familj främjas både den ekonomiska utvecklingen och människors livskvalitet.

I dag ligger sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor på omkring 50 procent. Det är ett tydligt underkännande av den borgerliga regeringens jämställdhetspolitik.

Det är viktigt att komma ihåg att utrikes födda kvinnor är individer med olika förutsättningar och behov, precis som alla människor som är födda i Sverige. Många invandrade kvinnor är högutbildade och etablerade på arbetsmarknaden. Samtidigt finns det stora strukturella utmaningar som politiken inte får blunda för.

I framför allt våra storstäder lever många kvinnor i utanförskap. Den främsta orsaken hittas i låg utbildning, men också i omständigheter som språk- och kultursvårigheter, diskriminering, krigs- och tortyrupplevelser. Dessa kvinnor blir ofta isolerade och många lider av både psykisk och fysisk ohälsa.

Problematiken drabbar inte minst barnen i dessa familjer. Brister i språk och kommunikation skapar svårigheter i kontakter med skolan och andra myndigheter. Många barn isoleras med sina mödrar och hämmas i sin utveckling.

Det finns också tydliga paralleller till den växande barnfattigdomen i Sverige. Enligt Rädda Barnen ökade skillnaden i barnfattigdom mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund i storstäderna mellan 1991 och 2009. I Rosengård i Malmö ökade barnfattigdomen från 57 till 66 procent bland barn med utländsk bakgrund.

Denna utveckling är oacceptabel. Behovet är brådskande att nå dessa kvinnor som är inflyttade till Sverige och som utestängs från samhällslivet. Lyckas vi med detta tas stora steg i såväl jämställdhetsarbetet som i kampen mot arbetslöshet och barnfattigdom.

Den borgerliga regeringen påstår sig se problemet, men väljer konsekvent fel lösningar. I stället för att avskaffa vårdnadsbidraget som förstärker utrikes födda kvinnors isolation, öppnar man upp för att rasera den generella välfärdspolitiken genom olika föräldraförsäkring för olika grupper. Det är en farlig väg att gå. Vilka delar av välfärden ska invandrade människor exkluderas från härnäst?

Jag har genom flera års arbete på Fryshuset i Stockholm fått dagliga inblickar i hur många utrikes födda kvinnor hålls utanför samhället. Min övertygelse är att det behövs nya grepp i politiken som inkluderar – inte exkluderar – dessa kvinnor.

Vi socialdemokrater sätter alltid jobben först. Därför prioriterar vi utbildningsinsatser som matchar de jobb som finns på arbetsmarknaden. Vi vill också utöka barnomsorgen så att människor inte behöver tacka nej till arbete på obekväm arbetstid.

Detta är en bra början, men kanske behövs det ytterligare krafttag. Jag menar att det inte kan uteslutas att det också behövs riktade insatser för att bryta många utrikes födda kvinnors isolering.

Dessa insatser bör i första hand handla om förbättrade möjligheter till utbildning och arbetslivserfarenhet, men även andra åtgärder kan diskuteras. En tänkbar åtgärd kan vara att stärka kvinnors sociala nätverk genom mentorsprogram. Det kan också behövas tydliga insatser för att stödja och möjliggöra att kvinnor och män vågar och kan bryta mot könsspecifika normer. Inte minst måste samhällets attityder i bemötandet av många invandrade kvinnor förändras. Utgångspunkten måste vara att alla människor, såväl kvinnor som män, vill och kan försörja sig med ett eget arbete.

Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är tydligt: Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina liv. Det är hög tid att på allvar börja diskutera hur vi når detta mål – även för utrikes födda kvinnor.

ARHE HAMEDNACA (S)

riksdagsledamot