Idag skedde en razzia mot webhotellet PRQ:s lokaler under ledning av Paul Pintér, chef för polisens antipiratenhet. Vi minns alla tillslaget mot The Pirate Bay under 2006 som ledde till att ett antal publicistiska sajter togs ned i ett trubbigt och slarvigt polisingripande. Idag står Wikileaks servrar hos PRQ, som visserligen inte drabbades den här gången. Men aktiviteten från upphovsrättsindustrin och deras nära samarbete med polisen ställer en mycket viktig fråga på sin spets. I jakten på upphovsrättsbrott sker ett systematiskt övergrepp på rättigheter som åtminstone i lagboken värderas långt högre än upphosvrätten. Tillslagen trampar konsekvent farligt nära vår yttrandefrihet och vårt meddelarskydd. Det är dags att vi ger skydd åt våra internetoperatörer, som idag utgör ett av våra viktigaste journalistiska verktyg.

Globalt går trenden åt ett helt annat håll. I den strida strömmen av läckta dokument från ACTA-förhandlingarna ser vi hur upphovsrättsindustrierna kämpar för att tvinga internetoperatörer att samarbeta med dem. Utanför demokratisk insyn, i hemliga förhandlingar mellan ett fåtal länder där bland annat Indien är uteslutna, pågår således ett radikalt anfall mot den infrastruktur som idag spelar en allt viktigare roll för det fria ordet.

Att låta industrin kommendera räder mot webhotell och internetoperatörer skulle vara otänkbart mot något annan publicistisk aktivitet. Redaktionerna för press och etermedier är inte bara juridiskt skyddade, utan åtnjuter även en respekt i praktiken. Man stövlar inte in och ber om uppgifter, beslagtar inte för att genomsöka eller störa. Men på internet verkar det räcka med något så trivialt som uppgifter från en upphovsrättsinnehavare, vilket inte minst reflekteras i IPRED-direktivets implementering den första april 2009, som ger upphovsrättsinnehavare möjligheten att begära ut identiteten bakom ett IP-nummer.

Vi måste vända denna utveckling och ge internetoperatörerna ett större skydd från dessa slentrianmässiga räder. Ett positivt exempel är det isländska lagpaketet Icelandic Modern Media Initiative som explicit ger operatörerna frihet från ansvar gällande vilken typ av innehåll som skickas genom deras infrastruktur. Detta har visat sig svårt att genomdriva i EU, vilket inte minst visade sig i förra höstens förhandlingar om det så kallade telekompaketet. Men en sådan lagstiftning skulle stärka operatörernas position och skydda de som använder internet för publicistisk verksamhet.

De båda blocken tävlar i valrörelsen om att överträffa varandra i att omfamna de "digitala ekonomierna" med företagen Spotify och Voddler som exempel på framgångssagor. Man blundar för att Spotify och Telia försöker bryta mot principen om nätneutralitet genom att prioritera trafik från en enskild tjänst, man blundar för att Voddler gör intrång i den fria GPL-licensen, och det verkar som att man även blundar för att samma industrier klampar rakt in i vår viktigaste infrastruktur för det fria ordet.

I ett litet land, där ett fåtal poliser har i uppdrag att försvara en liten industris intressen, är det av yttersta vikt att vi ger internet det skydd det förtjänar. Annars riskerar vi att stjälpa vår yttrandefrihetstradition på något så trivialt som en underhållningsindustri.

CHRISTOPHER KULLENBERG

Nätaktivist och doktorand i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet

Författare till ”Det Nätpolitiska Manifestet” http://www.inkbokforlag.com/dnm.html