Detlef Quasts artikel på Brännpunkt den 22 juli innehåller en mängd felaktigheter och anklagelser som jag ser mig tvingad att bemöta. Som kommissionär för inrikesfrågor är jag ansvarig för säkerhet, polisiärt samarbete och kampen mot organiserad brottslighet och terrorism. Jag är väl medveten om behovet att försvara integritet, grundläggande rättigheter och vikten av att överväga strikt proportionalitet i alla förslag. Som liberal tar jag integritetsfrågor på allra högsta allvar i mitt arbete.

Swiftavtalet är ett avtal som företaget Swift bett EU om hjälp att ta fram för att tydligt reglera hur överföring av bankdata skall ske. Medlemsländerna har bett kommissionen att förhandla fram ett sådant avtal. Syftet är att lämna ut vissa bankuppgifter till USA i syfte att bekämpa finansiering av terrorism. Uppgifterna är till gagn för såväl USA och Europa och har använts för att avslöja, förebygga och bringa inför rätta misstänka terrorister. Endast banktransaktioner av personer kopplade till en specifik utredning kan analyseras. Slumpvist letande är helt förbjudet.

Syftet är endast att bekämpa terrorism, ingenting annat. Det avtal som Europaparlamentet röstade ner i februari innehöll inte tillräckligt med skydd för integriteten, men det nya som vi i tuffa förhandlingar med USA har tagit fram, är mycket bättre i det avseendet.

Avtalet slår klart och tydligt fast att den data som lämnas ut skall vara så begränsad som möjligt och begäran granskas av Europol. Det finns en mängd olika skydd för den enskilde och det kommer på plats i Washington att finnas en av EU utsedd person som på daglig basis övervakar verksamheten. Var sjätte månad görs slumpvisa oberoende kontroller av analyserna av ett europeiskt övervakningsteam som bland annat innehåller dataskyddsexperter. Avtalet kan sägas upp om övergrepp sker.

Att dessa och många andra förbättringar stärker integriteten ledde till att en massiv majoritet (80 procent) av Europaparlamentarikerna röstade för avtalet. Utan ett sådant godkännande – och i 27 medlemsländer – hade det inte kunnat träda i kraft.

Vad gäller datalagringsdirektivet talar Detlef Quast i nattmössan. Det drevs igenom av dåvarande justitieminister Thomas Bodström och hans kollegor 2005. Däremot har jag just påbörjat en bred och ambitiös översyn av direktivet, inte minst med avsikt att titta på integritetsfrågan. Denna översyn, som naturligtvis blir offentlig och kan leda till att kommissionen föreslår ändringar, kommer att avslutas till hösten.

CECILIA MALMSTRÖM

EU-kommissionär