Ledarskribenter i både morgon- och kvällstidningar ser det som självklart att muslimska församlingar ska få annonsera sina sammankomster genom regelbundna böneutrop med högtalare över staden/bygden.
Snarare borde klockringningen inskränkas än att allt fler aktörer tillkommer.
Staffan Danielsson
Det handlar om religionsfrihet, och om buller som buller, är den enkla analysen.
Är frågan verkligen så enkel?
Vi är självfallet överens om vikten av demokrati och om religionsfrihet och yttrandefrihet och mötesfrihet och så vidare. Och jag har stor respekt för både kristendomen, islam och andra religioner. Men innebär detta per automatik en rätt att frekvent kalla till bön och predika ”eviga sanningar” – åt det ena eller andra hållet – genom utrop med många decibel i ”det offentliga luftrummet”?
Jag är tveksam.
Ska i så fall också annan religiös, politisk, ideell och kommersiell ”propaganda” på samma sätt kunna föras ut genom luften? Det torde vara frestande eftersom det är en mycket billig informationskanal.
Eller ska just den religiösa marknadsföringen ha en exklusiv förtur till denna marknadsföringskanal? I så fall, varför, i dagens rätt sekulariserade samhälle?
Innebär religionsfrihet en absolut rätt till frekventa religiösa budskap från olika avsändare genom klockklang och högtalare? Ligger inte i begreppet också en rätt till integritet och rimlig frihet från sådana budskap på dessa påträngande sätt?
Är frågan endast lokal och ska avgöras genom majoritetsbeslut enligt ”miljö- och bullerbalken”, eller har den principiella aspekter? Jag tycker den är värd att diskutera principiellt.
Jag är benägen att se kyrkklockors klang som ett historiskt och kulturellt betingat undantag från en huvudregel att vara mycket restriktiv med att ”det offentliga luftrummet” ska användas för allt fler högljudda marknadsföringsbudskap. Skulle likabehandling av religiösa och andra budskap kräva att alltfler sådana tillåts ljuda borde snarare klockringningen inskränkas hellre än att alltfler aktörer tillkommer.
I dagens verklighet torde kallelser till möten av olika slag kunna ske i tillräcklig grad på andra sätt än genom ”det offentliga luftrummet”.
STAFFAN DANIELSSON (C)
riksdagsledamot
