nförandet av en skattesubvention för hushållsnära tjänster är en omdiskuterad fråga. Vi menar att frågan förtjänar en mer nyanserad analys som tar fasta på väsentliga delar av kritiken, men samtidigt tar vara på fördelarna med en skattereduktion.

Förespråkarna för subventioner av hushållsnära tjänster har pekat på att det finns ett ökande behov hos många, särskilt ensamstående eller dubbelarbetande föräldrar, att minska stressen och få livet att gå ihop med det moderna arbetslivet. Vi menar att det ligger mycket i detta och att det handlar om att förstå att det här finns ett nytt område för välfärdspolitiken – inte minst i våra storstäder.

Ser man till småbarnsföräldrars situation är det lätt att förstå den ständiga stressen: upp tidigt, laga frukost åt familjen, klä på barnen, lämna på dagis för att sedan ta sig till jobbet, skynda tillbaka hem till hämtning på dagis och barnens fritidsaktiviteter eller stöd och hjälp i skolarbetet. I storstäderna riskerar även resan till och från jobbet bli en stressfaktor med långa bilköer eller väntan på inställda tåg och försenade bussar. Hektiska arbetspass ska förenas med ambitionen att vara en bra förälder. Hjälpen med de hushållsnära tjänsterna kan ofta vara en viktig avlastning.

Vidare brukar förespråkarna peka på att en subvention leder till nya jobb och att svartarbete motverkas. Vi kan för vår del konstatera att arbeten i mer högproduktiva sektorer bevisligen leder till en bättre ekonomisk tillväxt och därför är att föredra i första hand. Det sysselsättningspolitiska motivet till en skattereduktion är alltså klart svagare än det välfärdspolitiska.

Men det betyder inte att det är en rimlig restriktion för jobbpolitiken att utesluta en viss skatterabatt för arbeten i mer lågproduktiva sektorer. Ur samhällsekonomisk synpunkt skulle i så fall samma restriktion behöva sättas för en utbyggnad av jobben i kommunernas vård och omsorg. Det är inte rimligt. Snarare är det så att Sverige under lång tid brottats med en strukturellt betingad arbetslöshet, vars lösning delvis kan återfinnas inom såväl den privata som den offentliga tjänstesektorn. Att svarta jobb blir vita är också för oss ett mycket viktigt argument för att behålla och utveckla avdraget för hushållsnära tjänst.

Kritikerna brukar å sin sida peka på att utnyttjandet av subventionen företrädesvis görs av höginkomsttagare, vilket resulterar i en orättvis fördelningspolitik. Argumentet är riktigt och gäller för fler avdrag som ränteavdrag och rot-avdrag till exempel. Data från SCB visar att 7 procent av inkomsttagarna med över en halv miljon kronor i årsinkomst under 2008 tog del av skattereduktionen. I gruppen med årsinkomster under 200000 kronor var motsvarande siffra endast 6 promille.

Ett annat argument har handlat om att de hushållsnära jobben är undermåliga i sig. Vi har svårare att förstå den typen av invändningar. Det viktiga är att jobben är vita och alltid har ett kollektivavtal med anständiga villkor. Vad gäller jobben som sådana är de av samma slag som inom den kommunala hemtjänsten. Vi kan inte påminna oss någon debatt där arbeten i hemtjänsten dömts ut på motsvarande sätt.

Vi menar istället att en subventionering av hushållsnära tjänster bör ske på ett helt nytt sätt. Utgångspunken är att se behoven hos den grupp som har verkligt stora svårigheter att få livspusslet att gå ihop, nämligen barnfamiljerna och inte minst ensamstående med barn där tidspressen är extra hård.

Skattereduktionen för hushållsnära tjänster till barnfamiljerna bör därför öka. Till skillnad mot vad den omfattande debatten kanske givit sken av, så är kostnaden för dagens skattereduktion för de hushållsnära tjänsterna relativt måttlig. För 2008 stannade årskostnaden vid 440 miljoner kronor och bedöms för första halvåret 2009 till omkring 300 miljoner kronor. Det kan jämföras med de närmare 5 miljarder kronor som skattereduktionen för byggtjänster (rot-avdraget) kostat sedan 1 juli 2009.

En högre subvention av hushållsnära tjänster till just barnfamiljer har också starka jämställdhetspolitiska motiv. Den skeva arbetsfördelningen mellan kvinnor och män i hemarbetet har i grunden inte rubbats sedan kvinnornas uttåg i arbetslivet. Kvinnor med goda karriärmöjligheter blir generellt sett hindrade i arbetslivet på grund av det skeva ansvarstagandet för barn och hemarbete, vilket påverkar löneutveckling och karriärmöjligheter i stort.

Ibland påstås att hushållsnära tjänster gör att männen därmed slipper att ta sin del i hemarbetet. Men varför ska kvinnors möjligheter i arbetslivet göras helt beroende av huruvida männen förändrar sitt beteende?

Vi ser tydligt de välfärdspolitiska argumenten för en skattesubvention av hushållsnära tjänster. Istället för att avvecklas bör den nuvarande modellen reformeras så att den får en stark jämställdhets- och fördelningsprofil, där de hushållsnära tjänsterna blir en reell möjlighet även för fler barnfamiljer med normala inkomster.

MIKAEL DAMBERG

ordförande Socialdemokraterna i Stockholms län

EVA NORDMARK

ordförande SKTF