Vi är poliser. ”Är”, inte ”jobbar som”. För polis är något man är dygnet runt, i alla fall när allvarligare saker inträffar i vårt samhälle. För de flesta av oss är det dessutom ett kall. Vi utför det här stundtals tuffa och otacksamma arbetet för att vi vill hjälpa människor. Men hjälpsamheten har en gräns. Många nya poliser med låga löner oroar sig idag för att pengarna inte ska räcka till att betala räkningarna. Under semestern har några av oss funderat.

Vi tycker inte att det är rimligt att man som polis i Stockholm 2011 ska behöva jobba för 15 000–17000 kronor netto i månaden. Vårt jobb består i att möta hot och våld nästan dagligen, och vi utsätts därigenom för såväl fysisk som psykisk stress. Dessutom jobbar vi dygnet runt, alla årets dagar, år ut och år in. Poliser får, hävdar vi, ingenting som kompensation för allt detta.

Rikspolischefen Bengt Svenson tycker att våra löner är skäliga. Han tycker att vi borde vara glada, nöjda och motiverade. Eller engagerade, tillgängliga och effektiva, för att citera Polisens gemensamma värdegrund.

Den nya ingångslönen för en polis i Stockholm idag är 21 300 kronor. Man jobbar cirka 38,5 timmar per vecka i treskift, och får då ut en nettolön på cirka 17000 kronor inklusive ob-tillägg. Det här blev klart i ett nytt löneavtal nyligen. Innan detta hade vi i fyra år haft en ingångslön som fastnat på 20 000 kronor. Vi är så klart positiva till att ingångslönen nu höjts, men en dryg tusenlapp mer i månaden tycker vi fortfarande är för dåligt. Och åldersstrukturen bland poliser i storstadsområdena innebär att en väldigt stor del av poliserna i yttre tjänst tjänar så här lite.

Merparten av de poliser medborgarna möter tvingas på sina lediga timmar oroa sig över privatekonomin. De är dessutom vid det här laget mer eller mindre utmattade till följd av bristande återhämtning ända sedan arbetstiderna utökades hösten 2008.

Många tror nämligen felaktigt att vi som jobbar treskift får mycket ledig tid som kompensation för det arbete vi utför på kvällar och nätter. Men sedan i oktober 2008 jobbar vi ungefär 38,5 timmar i veckan. Dagar, kvällar och nätter. Nästan samma som den som jobbar åtta till fem, måndag till fredag.

Många tror, också felaktigt, att vi tränar mycket på betald arbetstid. De flesta poliser i yttre tjänst får en till två timmar träning i månaden på betald arbetstid. Resten, om det blir något mer, är på fritiden.

Den tredje missuppfattningen är att vi poliser får mycket ob-tillägg för all mörk tid vi jobbar. För det första får vi bara ob-tillägg efter klockan tio på kvällarna. Det betyder att vi jobbar lika billigt klockan nio på kvällen som klockan 10 på förmiddagen. För det andra är inte ersättningen nattetid så bra som man kunde önska, cirka 50 kronor per timme på helgnätterna, 30 kronor per timme på vardagsnätterna. Det blir i bästa fall någon tusenlapp per månad för att vi är borta från familjen cirka fem nätter och fem kvällar varje månad. Prisvärt? Kanske för arbetsgivaren. Inte för oss.

Vad gör då Bengt Svenson? Han gläds åt att han nu har 20 000 poliser i Sverige. Och han har köpt bärbara datorer till allihop, och kallar dem PUST. Han vill ge sken av att polisväsendet tuffar på som tåget. Han har fel. Vi vill introducera en ny polisiär förkortning: UMF. Vi är nämligen Underbetalda, Missnöjda och Förbannade.

Detta är bakgrunden till att vi poliser samlas i Stockholm, Göteborg och på andra håll i landet den 5 oktober och manifesterar vad vi tycker om polisers löner. Vi samlas för att kämpa för en lön som man kan leva på, även i storstäderna. Vi vill att man pratar om våra löner. Vad ska en polis tjäna? Vad är det värt att riskera sitt liv och sin hälsa för?

Vad vill du ha för sorts polis i samhället? Vill du ha en trött och uppgiven polis som har jobbat mindre än ett år i tjänst? Eller skulle du känna dig tryggare med en poliskår där både nya och äldre erfarna poliser bemöter dig då du blivit utsatt för misshandel, personrån eller inbrott i din bostad? Poliser som får sova mellan arbetspassen och som har mat i kylen hemma? Som det ser ut nu gör den dåliga lönen och de dåliga villkoren i stort att de flesta lämnar radiobilen efter knappt två år för att söka ett mer tacksamt uppdrag inom polisväsendet eller någon annanstans. Det gör att vi tappar mycket kunskap då erfarenheten försvinner och det är något ni medborgare på sikt får lida av. Så vad tycker du?

Den här veckan åtminstone, vill vi att just du diskuterar de här sakerna på just din arbetsplats, eller på tunnelbanan, eller vid frukostbordet.

Det finns ett uttryck som säger ” If you pay peanuts, you get monkeys”. Det är hög tid att inte bara Bengt Svenson, utan även landets ledande politiker, och förstås väljarna, bestämmer sig för vad för slags poliser man vill ha i framtiden.

MIKAEL ANDERSSON

NIKLAS HELLSING

MAJA LAXVIK

IDA LIDVALL

JOHAN SVANESTRAND

polisassistenter vid Södermalmspolisen i Stockholms City