Burma är ännu inte en säker plats att återvända till.

Therèse Wide

Som en följd av den burmesiska regimens hårdhänta politik har människor i mer än 25 år flytt över gränsen till Thailand. I dag bor cirka 140000 burmesiska flyktingar i nio flyktingläger längs den thai-burmesiska gränsen. Internationella givare, däribland EU och Sverige, har genom åren varit ett starkt stöd för flyktingarna genom sin generösa finansiering av humanitärt bistånd.

Den thailändska regeringen gick nyligen ut med ett uttalande om att skicka tillbaka flyktingarna och stänga lägren. Uttalandet kom bara några dagar efter att man i Burma den 30 mars svurit in en ny ”civil regering”.

Om omständigheterna i Burma sett annorlunda ut hade uttalandet varit ett glädjande besked för alla de människor som längtar efter en säker plats där de kan bygga sin framtid. Att få åka hem.

Men Burma är ännu inte en säker plats att återvända till. Burma är, trots regimens senaste omvandling, fortfarande en av världens hårdaste diktaturer. I dag lever uppskattningsvis en halv miljon internflyktingar i östra Burma, där en tredjedel av den burmesiska armén strider mot väpnade etniska grupper. Rapporter om tvångsarbete, sexuellt våld och tortyr kommer dagligen.

Det så kallade valet i Burma i november förra året har inte förbättrat situationen i landet, i synnerhet inte i områden som domineras av de etniska minoriteterna, snarare tvärtom. Burmas nya konstitution kräver en enad armé vilket ökat spänningarna i gränsområdena. Stridigheterna har ökat, liksom angrepp från den burmesiska armén. Detta har resulterat i nya flyktingströmmar.

Utöver de som redan befinner sig i flyktingläger gömmer sig i dag mer än 10000 civila utan skydd längs gränsen på den thailändska sidan. Nyligen rapporterade flera människorättsorganisationer om grova övergrepp mot civilbefolkningen i Shanstaten, där över 100000 människor för närvarande uppges frukta för sina liv på grund av militära attacker. Rapporterna har bland annat innehållit uppgifter om dokumenterade fall av tortyr, tvångsarbete, våldtäkter och regelrätta avrättningar.

Ingen plan för när och hur en avveckling av flyktinglägren ska ske har meddelats av den thailändska regeringen. Men deras uttalande är en påminnelse om att ”valet” i höstas aldrig får bli ett skäl att legitimera den burmesiska regimen, och därmed blunda för de människorättsbrott som begås varje dag. Det är vad som sker inne i Burma som måste vara vägledande för hur omvärlden utformar sin politik gentemot landet, inte hur regimen hävdar att landet styrs.

EU omförhandlade nyligen sin gemensamma politik gentemot Burma och där slog man fast att det val som hölls i november inte var orsak nog att i stort förändra EU:s politik. EU måste ta sitt eget ställningstagande på allvar och sätta fortsatt press på länderna i närregionen att inte heller legitimera diktaturen i Burma. Detta inbegriper självklart att länder som Thailand ser till de burmesiska flyktingarnas bästa och inte stänger lägren förrän reella möjligheter att göra så föreligger.

Vidare har Thailand en skyldighet att säkerställa rätten att söka asyl för människor som flyr konflikt. Som en stor biståndsgivare till flyktinglägren har EU och Sverige ett ansvar och en möjlighet att använda sitt inflytande till att påverka denna utveckling.

Som ett sätt att komma åt de grova människorättsbrott som begås i Burma, vilka är grunden till flyktingströmmarna till grannländerna, bör Sverige även stödja förslaget om en FN-ledd undersökande kommission om brott mot mänskligheten och krigsbrott i landet, som föreslagits av FN:s särskilde rapportör om mänskliga rättigheter i Burma.

THERÈSE WIDE

ordförande Svenska Burmakommittén