Bläcket har knappt hunnit torka på det läraravtal som våra två stora fackförbund tackade ja till i förra veckan. Ett avtal som motsvarar ungefär en tiondel av de vitt, brett och VERSALT krävda 10000 kronor per månad, som vi lärare ”ska ha”, för att ”vi är värda det”. Avtalet är en skamfläck enligt många med mig.
Men likväl är min fackordförande Metta Fjelkner redan ute i medierna och slår sig för bröstet igen. Senast här på Brännpunkt (4/10). Hon deklararar att vi inte tvekar ”att ta ny strid under valåret 2014”. Ett hot som klingar väldigt ihåligt med tanke på hur vi nyss stoppade svansen mellan benen genom att tacka ja till medlarbudet. Angående det procentsatslösa år två i avtalet fortsätter hon, ”2013 ska industrinormen vara ett golv, inte ett tak”. Det låter ju fint, men klingar likväl falskt med tanke på att våra lärarlöner är skattefinansierade och det inte direkt vimlar av kommuner som är benägna att vare sig skära ner på något annat, eller höja skatterna. ”Sveriges lärare har fått nog” avslutar hon. Frågan är hur dålig koll man får ha på fotfolket och ändå fortsätta lyfta sin lön som fackordförande? Vi fick nog för länge sedan. Det räcker med att gå ut till vilken skola som helst för att se hur många lärare – kollegor till mig, fotfolk för facket – som är där enbart i sin fysiska skepnad, eftersom deras lärargeist lämnat dem för länge sedan.
Så, vad händer nu då, när vi inte slog näven i katedern och gick ut i strejk. Än en gång ropade vi ”varg”, och nu står vi där med byxorna nere. Det blir allt svårare att ignorera platsannonserna inom andra sektorer. De pockar på min uppmärksamhet med sina löften om ett bättre yrkesliv och en ökad livskvalitet.
Det är dags för facken att visa att deras verbala stridshot, och de folkvaldas alltid lika vältajmade valfläsk, är mer än just tomma hot och lika tomma ord. Förutspår att vallöftena 2014 kommer att innehålla samma gamla floskler om hur viktigt det är med vård och skola och att de kommer att stanna vid just floskler.
Att jobba som lärare är inget kall. Det är ett yrke. Ett yrke som måste tas på allvar. Om vi vill ha en skola som är värd att tas på allvar. Om vi vill vara ett land som tas på allvar. Ett land som kan hävda sig på allvar.
Ord väger luft. Handling säger allt. Antingen ska man vara tyst eller så ska man visa att man menar vad man säger – genom handling. Och framförallt inte slå sig för bröstet när man precis bekänt färg.
PATRIK EKELÖF
lärare vid Karolinska skolan i Örebro
