Olje- och gasbolagen står på kö för att borra i känsliga arktiska vatten.

Isabella Lövin och Åsa Romson

Världen förbereder sig just nu inför årtiondets stora toppmöte om miljö- och utvecklingsfrågor. Riotoppmötet är det fjärde i sitt slag efter Stockholm 1972. Toppmötet ska utvärdera hur väl löften från tidigare möten har efterlevts. Tyvärr vet vi redan svaret: på de flesta punkter får världen icke godkänt.

En av punkterna gäller havsförvaltning. Haven täcker mer än 70 procent av planetens yta och utgör 99 procent av jordens biosfär. Två tredjedelar av världens fiskbestånd är kraftigt överexploaterade med svåra konsekvenser, inte bara för den biologiska mångfalden och marina ekosystem, utan också för livsmedelssäkerhet i dag och i framtiden.

Två tredjedelar av haven ligger utanför nationell jurisdiktion. Ingen äger dem, med andra ord. Samma sak gäller för långtmigrerande fiskbestånd som simmar från ett lands territorialvatten till ett annats, och däremellan vistas på internationellt vatten. Hur ska dessa skyddas? Hur ska fisket övervakas? Vem betalar för det, vem har rätten till eller ansvaret för fisken?

Näringslivet organiserar sig för fullt i organisationer som World Ocean Council för att lugna makthavare världen över att företagen själva kommer att ta ansvar för världshavens ”hållbara” utnyttjande. Man har redan påbörjat utvinning av de mineraler som finns på havsbottnen – men ingen kräver i dag miljökonsekvensutredningar för utvinningen. Olje- och gasbolagen står också på kö för att borra i känsliga arktiska vatten.

Men frågan om världshavens överlevnad kan inte överlämnas till enbart privata intressen. En varningssignal som bör tas på största allvar är det växande antalet konferenser på temat Arktis eller djuphaven som anordnas av intressenter vars motiv är att väcka nationell girighet snarare än oro.

De många globala havsfrågorna – fisk, olje-, gas- och mineralutvinning, frågan om biologisk mångfald, liksom havens roll i klimatförändringen samt nedskräpningen av haven – är i dag uppdelade på olika enheter inom FN. Det medför att ingen har helhetsbilden.

Redan 1992 slog FN fast att det behövs integrerad havsförvaltning, och 2002 beslöt man att inrätta en så kallad reguljär process för global rapportering och utvärdering av tillståndet för den marina miljön.

Men det händer för lite och för långsamt. Om man inte för upp samordning av havsfrågorna på allra högsta nivå i FN-systemet kommer det att stanna vid ord utan verklig handling.

Vi vill därför se ett nytt FN-organ, eller en fast struktur inom ett befintligt FN-organ, som har ansvar för att samordna arbetet med att förbättra havens tillstånd.

Miljöpartiet kommer att arbeta genom våra kanaler, genom de Globala gröna som har kongress i Senegal i slutet av mars, och genom Europeiska gröna i Europaparlamentet, för att föra frågan om global havsförvaltning högst upp på agendan till miljömötet i Rio.

Världens länder möts i New York i mitten av mars för förhandlingar inför konferensen i Rio. Sverige är just nu med och tar fram EU:s förhandlingsposition, och i det läget anser vi att den svenska regeringen aktivt bör driva frågan om integrerad global havsförvaltning.

Riotoppmötet är ett optimalt tillfälle att göra global havsförvaltning till ett prioriterat område på den internationella agendan. Skälen till det är många och akuta, och förslagen på hur det skulle kunna göras är redan till stora delar formulerade. Inte mindre lämpligt blir det att prioritera havsförvaltningsfrågan just i år, exakt trettio år efter att FN:s Havsrättskonvention först skrevs under – en konvention som tyvärr till stora delar, vad det gäller världens skyldigheter och miljöansvar för haven, överhuvudtaget inte efterlevs.

Inte bara hänger haven ihop rent fysiskt; alla de faktorer som påverkar dem negativt är i allra högsta grad i dag gränslösa och internationella. Internationella åtaganden och högt utvecklat internationellt samarbete är därför den enda vägen framåt. Vi – världens alla länder – måste samarbeta och ta ansvar, och det nu.

ISABELLA LÖVIN (MP)

ledamot EU-parlamentet, ansvarig för reformen av EU:s internationella fiskepolitik

ÅSA ROMSON (MP)

språkrör