Det är närmast en självklarhet för den som sysslat med korruptionsbrottslighet att EU-ländernas åtaganden inom miljö- området riskerar att bli ineffek-tiva till följd av korruption. Om skattemedel försvinner genom korruption kommer detta förr eller senare att uppmärksammas. Följden blir då att medborgarna uppfattar biståndet till miljösatsningarna som en oacceptabel kostnad istället för nyttiga investeringar för fram- tiden.
Legitimiteten för biståndet inom miljöområdet riskerar att snabbt urholkas om allmänheten får klart för sig att pengarna går till korrupta makthavare och giriga näringsidkare. Varför inte omgående inrätta en oberoende expertpanel som kan angripa korruption i miljöarbetet?
En sådan ”think tank” kan förslagsvis bestå av finansexperter, ekonomer/revisorer, jurister med erfarenheter av korruptions- bekämpning, representanter från näringslivet och miljöexperter. Den internationellt välkända frivilligorganisationen Transpar-ency International bör också kunna utnyttjas. Förslag om hur man generellt kan motverka korruption i miljöarbetet skulle kunna arbetas fram inom en sådan expertpanel. Denna skulle också fortlöpande kunna ge underlag för bedömningen av enskilda projekt ur korruptionssynpunkt.
Det är sammanfattningsvis enligt min mening hög tid att hitta former för att förebygga allvarliga fall av missbruk av det kommande finansiella stödet till miljöområdet. En lyckosam satsning i Sverige med den inriktningen skulle också kunna vara modell för andra inom EU.
En inte obetydlig bieffekt av en genomtänkt strategi skulle vara att rättsväsendet inte annat än undantagsvis skulle behöva syssla med misstankar om oegentligheter i efterhand som följd av bristande framförhållning.
CHRISTER VAN DER KWAST
fd överåklagare och chef för Riksenheten mot korruption
