HD omöjliggör fällande våldtäktsdomar
Istället för att kritisera kammaråklagare Rolf Hillegrens olyckliga uttalanden och dessutom kräva hans avgång, borde det vara på sin plats att diskutera Högsta domstolens senaste domar i våldtäktsmål.
Hur i hela friden tror någon, att någon domstol i detta land fortsättningsvis kommer att döma någon för våldtäkt begången i hemmet i ett samboförhållande?
Hur få fram teknisk bevisning, som HD tycks ha förälskat sig i, eller förväntar man sig en vittnesutsaga? Gissa om domarna idag slickar sig om munnen, när de vet att de på några korta rader kan ogilla ett åtal – om det överhuvudtaget väcks – avseende en sådan våldtäkt och slippa att göra sig mödan att bedöma de inblandades trovärdighet och i en dom uttrycka vad man kommit fram till.
Jag har varit åklagare i trettiotvå år och tjänstgjort i Göteborg, Skövde och Norrköping. Eftersom det då, liksom nu, mycket ofta saknades bevisning i våldtäktsmål tvingades såväl åklagare som domare lära sig människokännedom och lägga ner stor möda på att göra en trovärdighetsbedömning av inblandades uppgifter. Och framförallt i detaljerade domar redogöra för vad man kommit fram till efter en huvudförhandling, där domarna inte drog sig för att ingripa mot advokater, som på olika sätt försökte smutskasta målsäganden. Något som, efter vad jag förstått, sällan sker nu trots föreskrifter i lagen.
Under de sista åren av min tjänstgöringstid lade jag märke till att sådana domar blev alltmer sällsynta. Helt kort konstaterades att åtalet var styrkt eller att det ogillades utan att man bemödade sig om någon närmare motivering. Nu har HD genom sina senaste domar gjort livet ytterligare en bit enklare för såväl åklagare som domare.
GÖRAN FRIBERG
före detta chefsåklagare
