Miljöminister Andreas Carlgren föreslår en maxgräns på tio veckor för kommuner att ta ställning till ansökningar om vindkraft. Men detta är ogenomtänkt och kontraproduktivt. Följden blir att en kommun kan ange vilka skäl som helst, eller inget skäl alls, för att stoppa ett vindkraftsprojekt.
Sedan snart ett år kräver många kommuner betalning för att säga ja till ett vindkraftsprojekt. Det kallas bygdepeng eller delägarskap i vindkraftverket. Det är olagligt men hindrar ändå inte kommuner att arbeta in kravet i sina översiktsplaner. Ingen ersättning, inget vindkraftverk.
Före den 1 augusti ifjol gjordes allsidiga prövningar inför ett eventuellt vindkraftsprojekt. Kommunens intresse – för eller emot – vägdes mot samhällets övriga intressen. Prövningen gjordes av miljödomstol eller länsstyrelse.
Samtidigt måste vindkraftsbolaget söka bygglov enligt plan- och bygglagen (PBL). Följden blev att kommunerna kunde förhala vindkraftsprojekten. Det krävdes bara att vägra bygglov eller kräva en detaljplan. Eftersom kommunerna har planmonopol stoppades vindkraftsprojekten effektivt. Syftet med ändringar i miljöbalken och PBL i augusti ifjol var att göra det enklare att bygga vindkraftverk.
Tyvärr vågade inte regeringen minska kommunernas inflytande. En bestämmelse i miljöbalken ger nu kommunerna möjlighet till veto vid ansökningar om stora vindkraftverk. Där står vi idag. Kommunerna har fått en gräddfil. De kan säga nej till vindkraftverk utan att ens ge en motivering.
Ta bort kommunernas vetorätt. Låt miljödomstol eller länsstyrelse göra en objektiv prövning så att vindkraftverk byggs där det blåser bäst, inte bara i vindkraftsvänliga kommuner.
Släpp vindkraften loss!
PIA PEHRSON
advokat, verksam vid miljörättsavdelningen, Foyen advokatfirma
