Replik | Bo Larsson och passionsdramat

Råheten i tortyren och brutaliteten i det som beskrivs, gör det omöjligt att tro på en kärleksfull Gud som är så upprörd över våra mänskliga felsteg, att han inte kan förlåta oss utan att Jesus i vårt ställe blir plågsamt dödad. Katolska teologer och amerikanska väckelseevangelister har framställt budskapet om korsets lidande just på ett sådant sätt.

Men det finns en tydligare förklaring i Bibelns texter som framställer förloppet som ett gisslandrama, där Gud trots sin väldighet, tvingas gå den sataniska ondskan till mötes.
Bibeln skildrar djävulen som en anklagare med betydande makt. Guds skapelse och vi människor blev ockuperade av ondskan, vi blev tagna som gisslan i kampen mellan Guds herravälde och ondskans ambitioner att få makt över oss. Jesus lämnade då sin härlighet och kom i mänsklig gestalt för att å våra vägnar ta itu med den fiende som vi inte klarar av att besegra.

Människan är i det teologiska perspektivet inte Guds fiende och har inte heller väckt hans vrede mot oss. Vi människor är i stället drabbade av ondskan och offer i konflikten mellan det gudomliga och det djävulska. Samtidigt har vi svikit och behöver förlåtelse och upprättelse.
När Jesus frivilligt mötte den ondska som utförde tortyren och dödandet, så var det för att blottlägga det djävulska och ge ett historiskt exempel på det meningslösa med allt våld.
Han tog skulden och straffet på sig för att livets fiende (kaparen i gisslandramat) krävde detta offer - med andra ord inget hedersmord som Bo Larsson antyder.
Trosbekännelsens och den kristna trons övertygelse är att när Jesus dog, gick han in i fiendens högkvarter, nämligen dödsriket. Där tog han makten från djävulen. Därmed vann Kristus en seger över evigheten så att ingen människa behöver vara rädd för straff eller att hamna utanför Guds kärlek och trygghet efter döden.
I uppståndelsen bekräftades det här perspektivet. Vid Kristi återkomst ska en dag all ondska på jorden utplånas och en upprättelse av fred och frid blir då en verklighet bland alla människor, men också bland djur och i hela vår natur.

Gud är kärlek och står på människans sida. Försoningen är inte en utopi, vare sig i evighetens perspektiv eller för mänsklighetens framtid. Det är i högsta grad en klassisk kristen övertygelse som motiverar oss till uthållighet i vår kristna tro.

STANLEY SJÖBERG
pastor Centrumkyrkan Sundbyberg