I en debattartikel på Brännpunkt den 25/1 hävdar fyra skribenter att aktuell forskning visar att religionen även i vårt moderna och sekulariserade samhälle har en central roll och är viktig för vår hälsa. De grundar detta på resultat från tre forskare: Jonas Fjertorp, Christine Melder och Michael McCullough. Ingen av dem ger dock artikelförfattarna det stöd de påstår.

Jonas Fjertorp citerar i inledningen till sin avhandling Lunds universitets stiftelsebrev, som fastslår att universitetet står på kristen grund. Det är tämligen självklart då brevet skrevs 1666 i en mycket religiös miljö, men det behöver inte fjättra oss i dag. Fjertorp använder även en historia ur Bibeln som exempel på avhandlingens ämne, men där slutar kopplingen och hans forskningsresultat har ingenting med religionen att göra.

Christine Melder har aldrig hävdat att hon funnit ett samband mellan religiös tro och god hälsa. Det hon funnit är ett samband mellan en känsla av mening och god hälsa. Man blir inte sjuk för att man saknar religion utan för att livet verkar sakna mening. Melder påpekar ständigt att den meningen kan vara religiös eller profan och hennes förslag för att lösa problemet är en icke-religiös insats för att hjälpa människor utveckla en existentiell grund.

Michael McCullough, slutligen, verkar faktiskt visa upp de resultat som artikelförfattarna påstår: en korrelation mellan religiositet och sådant som livsframgång och hälsa. Han har dock bedrivit hela sin forskning i USA, ett land där religionen fortfarande har en framskjuten plats. När Liesbeth Snoep vid Erasmusuniversitetet i Rotterdam gjorde liknande studier i Nederländerna och Danmark – länder som i detta avseende står mycket närmare Sverige än USA – fann hon att religiösa där varken var mer eller mindre lyckliga än andra.

Det McCullough har visat är alltså att om man lever i ett samhälle där kyrkan är den naturliga sociala samlingspunkten, där politiken genomsyras av religionen, där kreationism gång på gång dyker upp som läroplansförslag och där ateister misstros och misstänkliggörs, då är man lyckligare och mer framgångsrik om man är religiös. I länder som Sverige har sekulariseringen gått längre än så och då förlorar religiositeten denna betydelse.

Artikelförfattarna må hävda att religionen är lika aktuell och nödvändig som alltid, men det forskningsläge de använder som stöd för detta existerar inte.

PATRIK LINELL