Som intellektuell, evigt ifrågasättande, grubblande, sökande följer jag debatten om kristendomens "nya vår". De eviga bromsklossarna, Jungfrufödsel och Återuppståndelse är tillbaka. Och vi skriver år 2003.
Nu saknar jag synpunkter på evangelisten Matteus retorik i slutet av kapitel ett, som har rubriken Jesu släkttavla.
Det börjar med Abraham, passerar kung David och slutar - inte med Maria - utan med timmermannen Josef.

I de avslutande verserna 18-25 försöker Matteus (för mig förgäves) förklara, med hjälp av en Herrens ängel, hur det egentligen gick till då Josefs anor överfördes till Marias orörda sköte. Matteus skriver:
"När Josef vaknat ur sömnen, gjorde han såsom Herrens ängel hade befallt honom och tog sin hustru till sig. Och han kände henne icke förrän hon hade fött en son, och honom gav han namnet Jesus."

Sedan jag på 80-talet läste dessa rader för första gången, har Matteus inte lämnat mig i fred. De präster som jag känner, och som jag drabbat med mina teologiska spörsmål, har inte kunnat ge mig ett fullgott svar på släkttavlans beskrivning och jungfrufödseln.

Alla ni som nu argumenterar i debatten om kristendomens nya vårtecken: ge mig svar på Matteus retorikflum och jag lovar att jag ska bli mer än bara en sann kristen.

Katarina Larsson
journalist, Högsby