Den katolske biskopen och ärkebiskopen talar förbi varandra (Brännpunkt 28 januari och 2 februari) därför att de uttrycker sin egen djupaste sanning med olika sätt att tänka.
Redan som student kom jag i kontakt med den danske teologen K E Lögstrup. Jag fascinerades av hans sätt att tala om konst och litteratur som långt närmare verkligheten än vetenskapliga modeller. Kun dikteriskt kan det siges.
De väsentliga sidorna av verkligheten kan bara uttryckas med hjälp av dikt, dans, rytm, klang, bild och metafor. En konstnär kan aldrig fånga verkligheten, just i det ögonblick han gör det, flyr den. Vetenskapen kan inte heller fånga verkligheten. Vetenskapen vanställer medvetet verkligheten genom att använda modeller. Man reducerar verkligheten för att få fram ett visst sakförhållande, man får fram en aspekt av verkligheten men ej verkligheten själv.
När vi talar om Jesus som sann Gud och sann människa möts två olika slags "verkligheter". Att Jesus är sann människa betyder att hans dammiga sandaler trampat
samma stigar som vi har gjort. Han har fullt ut delat vårt livs verklighet.
Men han är något mer än en historisk och märklig person. En kristen människa kallar honom också sann Gud. Och då rör vi oss inom den delen av verkligheten som kräver ett annat språk. Bara konstens uttrycksmedel duger. Ärkebiskopen kallar det ett poetiskt förhållningssätt.
Allt som hör evigheten till kan bara uttryckas i bilder. Visst kan vi tala om himlen som staden med gator av guld eller festen "som dryper av feta rätter". Bara vi vet att alla bilder är fel, ingen bild fångar hela sanningen. Vi måste se såsom man gör genom ett kalejdoskop. Man får olika mönster var gång. Men när man fixerar mönstret som "det enda rätta" har vi gjort oss själva till avgudadyrkare.
Tänk dig att du ska försöka beskriva vad ett hus är för en person som legat länge i koma. Men du får bara använda dimensionerna höjd, längd och bredd. Inte djup. Det går inte. Hur du än ritar och berättar förstår hon inte. Men samma ögonblick du går in med henne i
ett hus förstår hon. Inga frågor behövs längre.
Så tror jag att det är på andra sidan av vår verklighet. Vi saknar en dimension. Men när vi väl får den, förstår vi. De djupa religiösa sanningarna går inte att uttrycka här och nu. Det vet konstnärer och det vet mystiker som ofta föredrar tystnaden som den djupaste sanningen. Vi behöver varandras ord om Gud annars blir vi helt stumma.
Vi som ofta säger att Sanningen äger oss, vi får aldrig någonsin tro att vi äger sanningen.
Caroline Krook
biskop i Stockholms stift
