När Allians för Sverige i valrörelsen 2006 gav löftet att på prov införa avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer och forskning var det många inom det civila samhället och företagsvärlden som gladde sig.
Att företagsvärlden gladde sig beror på att det finns många som vill skänka av företagsvinsten till samhällsnyttig verksamhet, men som vill kunna göra det utan att dubbelbeskattas. Vi är också många som ser behovet av att stärka ideell sektors självständighet i relation till staten – precis som det har funnits för individer och familjer.
Det bisarra i det svenska skattesystemet när det gäller en före-tagares givmildhet kan illustreras med följande exempel: tänk dig att du som ägare till ett fåmansbolag kommit överens med dina anställda om att istället för årets julklapp ge en gåva till Stadsmissionen. Det som kommer att hända då är att du inte får räkna det som kostnad i före- taget, utan du beskattas för det som om det vore en utdelning från bolaget. Nuvarande regler ger alltså en skatt för bolaget och privat på tillsammans 68 procent. Ger du istället gåvan till de anställda blir det avdrag i företaget och sänkt bolagsskatt.
Med en avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer skulle julgåvan till Stadsmissionen behandlas på samma sätt som julgåvan till de anställda. Vi tror att det skulle öka sponsringen av ideell verksamhet avsevärt.
Idag finns det visserligen en möjlighet för den som har ett aktieinnehav att skänka utdelningen till en ideell organisation, och då slippa skatten helt. Nyligen avgjorde Regeringsrätten ett ärende, som säger att detta också gäller fåmansbolag. Detta tycker vi är positivt – men det visar också hur ogenomtänkt det gamla systemet för gåvor och sponsring är. Varför ska vi fortfarande dras med det?
I dagarna läser vi om hur företag som Saab, Volvo och Ericsson står inför omfattande utmaningar och förändringar. Om Sverige ska kunna hävda sig i en globa- liserad värld krävs stora satsningar på den forskning vi är bra på. Men staten kan ej själv finansiera all den forskning som kommer att krävas för att långsiktigt främja de många kunskapsintensiva arbeten som kommer att behövas.
När det gäller cancerforskningen har Cancerfonden – en ideell organisation – på ett föredömligt sätt visat hur ideella gåvor kan bära upp ett helt forsknings- område. Fonden står idag för merparten av finansieringen av cancerforskningen i Sverige.
I Norge infördes skattelindring för gåvor till ideell verksamhet redan år 2000. 2006 genom- fördes en studie av vad gåvoavdraget lett till. Den visade att totalt ökade gåvorna med över 30 procent. Studien visade också att det finns ett otvetydigt samband mellan avdragsmöjlighet och hur mycket människor ger.
Ibland ställs frågan varför det inte finns några stora filantroper i Sverige, likt Bill Gates i USA, som finansierar stora sociala och ideella insatser. Svaret är att staten i Sverige skulle ta en mycket stor del av donationen i skatt, vilken helt enkelt förkväver intresset.
Genom att införa avdragsrätt för gåvor och sponsring till ideell verksamhet och forskning, skulle en dörr öppnas som skulle stärka det civila samhället i Sverige och inte minst viktigt – beroendet till staten skulle minska. Sammanhållningen i samhället skulle öka och i slutändan leda till ett mycket bättre liv för många människor.
Slutligen: Vi är idag det enda landet i Europa som inte har någon form av avdragsrätt för gåvor eller sponsring till ideella organisationer och forskning. Allians för Sverige har lovat att ändra på det.
Många av oss har överseende om en god vän inte lyckas infria sitt nyårslöfte. Vallöfte däremot förväntar vi oss alla att de ska infrias. Annars kommer Alliansen att ställas till svars för att ha brutit löftet som gavs i 2006 års valrörelse: ”Vi vill stimulera donationer från privatpersoner och företag till ideella organisationer och forskning. Därför vill vi pröva möjligheten till avdragsrätt för detta.”
Det är 50 år sedan frågan om avdragsgilla gåvor första gången väcktes i Sveriges riksdag. Sedan dess har alla andra länder i Europa infört avdragsgilla gåvor.
Varje borgerlig regering har talat om frågan – men inte kommit längre än så.
Det skulle vara förödande om även alliansregeringen sjabblar bort detta tillfälle.
Nu påbörjas arbetet med vårbudgeten 2010 vilket innebär att Anders Borg och regeringen har sin sista chans att infria detta löfte. Vi ser fram emot att regeringen tar den chansen.
STEFAN FÖLSTER
chefsekonom Svenskt Näringsliv
MIKAEL OSCARSSON
riksdagsledamot (KD) och näringspolitisk talesperson
LAURENT LEKSELL
ordförande Stockholms Stadsmission
