I december förra året beslutade alliansregeringen, i finanskrisens namn, att halvera det anslag som ideella organisationer kan söka för att informera om biståndets effekter, skapa opinion och föra debatt. Nedskärningen har redan fått stora konsekvenser. Framförallt är det de mindre organisationerna som drabbas vilket minskar mångfalden i debatten. Ytterst är det en fråga om demokrati.

Under politikerveckan i Almedalen kommer vi att föra en kampanj där vi lyfter frågan om vem som ska förmedla erfarenheter från människor som lever i fattigdom och utsatthet. Vem ska informera svenskaskattebetalare om biståndets effekter, för enskilda människor och för hela samhällen?

Kampanjen protesterar mot det faktum att regeringen i praktiken inte tycker att det är viktigt att folkrörelser och ideella organisationer får möjlighet att vara med och bidra till en levande biståndsdebatt.

Som ideella organisationer tycker vi att staten har ett ansvar för att se till att många röster hörs, något som Sverige har fått internationellt erkännande för att tidigare ha åstadkommit. Till syvende och sist är det en fråga om demokrati och vem ska värna demokratin om inte de som är demokratiskt valda?

Det som alliansens partier har gjort är det motsatta.

Genom att från och med i år minska anslaget från 128 till 60 miljoner riskerar debatten kring svenskt bistånd att krympa och kanske helt försvinna. Svenska givare kommer att få mindre information om vad som händer med deras pengar och med kraftigt minskade resurser kommer det att bli svårare att sprida viktig kunskap.

Projekt riktade till skolbarn har redan fått läggas ner. Seminarier har ställts in. Tidningar har inte kunnat ges ut. Listan kan göras lång.

Samtidigt öppnar Sida för möjligheten för näringslivets intresseorganisationer att söka det som finns kvar av informationsanslaget. Frågan är, om till exempel Svenska riskkapitalföreningen och oljebolaget Lundin Oils välgörenhetsorganisation Lundin for Africa verkligen ska ha skattebetalarnas pengar för att berätta om vad de gör?

Vi vill ha en fortsatt öppen biståndsdebatt i Sverige. Vi vill fortsätta att ta ansvar för att förmedla erfarenheter från människor som lever i fattigdom och utsatthet. Vi tar ansvar för att vara deras röst i Sverige, som en del av svenskt bistånd, och vi vill att alliansen ska dela det ansvaret med oss.

Vi vill att regeringen ändrar sitt beslut och återställer informationsanslaget.

GABI BJÖRSSON kanslichef, Afrikagrupperna

BO FORSBERG generalsekreterare, Diakonia

HELENA KARLÈN generalsekreterare, ECPAT

AGNETA GUNNARSSON styrelseordförande, Fair Trade Center

LENA KLEVENÅS ordförande, Fian Sverige

CHRISTINA ROBERTSON PEARCE styrelseordförande, Framtidsjorden

LENNART ERIKSSON generalsekreterare, Hoppets Stjärna

BO PAULSSON generalsekreterare, Individuell Människohjälp

ÅSA THOMASSON verksamhetsledare, Latinamerikagrupperna

ANNA WESTER informationsansvarig, Palestinagrupperna

SVEN-BERNHARD FAST generalsekreterare, Sveriges Kristna Råd

EVA CHRISTINA NILSSON generalsekreterare, Svenska Missionsrådet

KLAS HANSSON verksamhetsledare, Svalorna Latinamerika