Gabriel Wikström

När så mycket pekar på att förskolan faktiskt bidrar till en bättre utveckling för barnen kan inte samhället låta föräldrar av ideologiska eller andra skäl neka sina barn förskoleverksamhet.

Gabriel Wikström

I Sverige gäller skolplikt för de flesta barn från sju års ålder. Syftet med plikten är att alla barn, oavsett vad deras föräldrar tycker om saken, ska ha rätt till en grundläggande och jämlik utbildning. Kunskap är makt, och rätten till utbildning har i vårt land varit en viktigt frihetsreform.

Skolplikten som infördes 1882 var från början sexårig men gäller i dag från det år man fyller sju till dess att man slutar nionde klass och är sexton år. Anledningarna till att skolplikten har ansetts lämplig att gälla från sju års ålder finns det delade uppfattningar om. Enligt en i skolvärlden ofta återberättad skröna var det för att barnen vid sju års ålder ansågs ha tillräckligt långa ben för att pulsa genom snötäcket på sin väg till skolan. Även om detta förhoppningsvis är just en skröna och sjuårsgränsen istället baserades på dåtidens forskning om barns utveckling, är det nu dags att ifrågasätta och ompröva denna gräns.

I dag har vi en omfattande forskning om barns lärande och utveckling. Yngre barn har mycket goda möjligheter att utveckla såväl sin språkliga som sin kognitiva kapacitet när rätt förutsättningar ges. I en kunskapsöversikt sammanställd av Skolverket (Perspektiv på barndom och barns lärande, 2010) framhålls förskolans betydelse för barns lärande och utveckling. Översikten visar att barn som vistats mer än tre år i förskolan presterar genomsnittligt bättre än andra barn i skolan och har en betydligt bättre taluppfattning och språkutveckling.

Under de senaste decennierna har också samhällets verksamhet för yngre barn fått en allt större uppmärksamhet. Dagis har blivit förskola och får från och med höstterminen 2011 en tydligare roll i det svenska skolsystemet. Det finns med andra ord en bred uppslutning kring förskolan som viktig, inte bara i form av barnomsorg, utan inte minst för barns lärande och utveckling. Förskolans verksamhet brukar också hamna i topp när medborgarna får betygsätta olika sektorer av välfärden. Värt att notera är också den mycket höga andel barn som är inskrivna i förskolans verksamhet. År 2010 var till exempel 92,1 procent av alla treåringar inskrivna och hela 94,5 procent av alla sexåringar.

För att integrera förskolans verksamhet i skolsystemet ännu bättre än vad som görs i dag skulle det därför vara klokt att genomföra en skolreform där skolplikten förlängs och där den allmänna förskolan blir obligatorisk för alla barn från och med tre års ålder.

Vinsten med en sådan reform är dubbel. Dels skulle den bidra till ökad jämlikhet då alla barn ges likvärdiga förutsättningar och dels skulle reformen bidra till högre måluppfyllelse i det övriga skolsystemet. Eftersom inskrivningsfrekvensen redan i dag är hög skulle dessutom kostnaderna bli försumbara.

Ofta framförs argument mot en tidigareförlagd skolplikt med hänvisning till bland annat föräldrarnas valfrihet och vikten av att barn måste få vara barn. Det första argumentet, att en tidigare skolplikt skulle vara en inskränkning av föräldrarnas valfrihet, är faktiskt en del av syftet med reformen. När så mycket pekar på att förskolan faktiskt bidrar till en bättre utveckling för barnen kan inte samhället låta föräldrar av ideologiska eller andra skäl neka sina barn förskoleverksamhet. Samma argument för skolplikt i grundskolan bör alltså gälla skolplikt i förskolan.

Argumentet att ”barn måste få vara barn” är sympatiskt men är inte på något sätt ett argument emot en obligatorisk allmän förskola. Den svenska förskolans stora styrka har ju traditionellt varit att man har låtit det strukturerade lärandet samspela med den fria leken. Detta är inte någonting som på något sätt behöver förändras bara för att skolpliktsåldern sänks. Tvärtom kan denna pedagogik mycket väl vara en nyckelfaktor bakom den ökande måluppfyllelsen senare i skolan.

Det är viktigt att poängtera att kraven på barn och ungas förmågor och kunskaper kommer att öka i framtiden. Om Sverige menar allvar med att vara ett modernt kunskapsland framöver är det viktigt att satsa på skolsystemet och på våra unga. En förlängd och tidigarelagd skolplikt är ett sätt att rusta alla barn bättre för framtidens utmaningar.

GABRIEL WIKSTRÖM

ordförandekandidat SSU