I förslaget till nationella riktlinjer för behandling av depression och ångesttillstånd som Socialstyrelsen publicerade i mars föreslås att lindrig och måttlig depression i första hand ska behandlas med kognitiv beteendeterapi, kbt, och i andra hand med läkemedel av SSRI-typ. Förslaget har väckt diskussion inom professionen. Nu är det dags för oss som är berörda att höja vår röst.

Sedan Socialstyrelsen lade förslaget till nya riktlinjer har diskussionens vågor gått höga. Psykodynamiker har slagits mot kbt:are. De har i sin tur attackerats av kliniker som vill fortsätta ha läkemedelsbehandling som första alternativ.

Patienterna och deras anhöriga har reducerats till bifigurer som bara har att vänta och se vad de stora elefanterna kommer fram till i sitt inbördeskrig. Detta är en roll som vi självfallet inte accepterar.

Vi som undertecknar denna artikel organiserar människor som lider av ångestproblematik och depression och som ofta har biverkningar av olika mediciner som förskrivits mot just ångest och depression. Vi organiserar även efterlevande till de som tagit sina liv. Vi och våra medlemmar har egna, ibland dyrköpta erfarenheter av den vård samhället erbjuder, men också av bristen på vård samhället borde erbjuda.

När Socialstyrelsen rekommenderar kbt som förstavalsbehandling för patienter med lindrig till måttlig depression och ångesttillstånd ser vi det som en klar förbättring då denna patientgrupp i huvudsak behandlas med läkemedel idag. Läkemedel som när de introducerades endast skulle förskrivas mot svår eller egentlig depression.

Vi är naturligtvis inte motståndare till läkemedlen. Tvärtom. De antidepressiva medlen har hjälpt hundratusentals människor. Men samtidigt ser vi en växande patientgrupp som inte mår bra trots att de behandlats med medlen under lång tid. Läkemedelsbehandlingen ensam råder inte bot på alla de problem och den livssituation som människor med ångest och depression lever i.

Och konstigt vore väl det. Hur en människa mår påverkas av en rad olika faktorer som ligger utanför sjukvården. Det handlar om relationer, privatekonomi, sociala sammanhang och möjlighet att påverka sin egen livssituation. De flesta personer med depression och ångest får sin huvudsakliga vård på vårdcentraler och akutmottagningar i allmänsjukvården. Ofta är läkemedel den enda behandling dessa personer erbjuds.

Till kognitiv samtals- och beteendeterapeutisk behandling är väntetiden lång, ibland flera år, vilket gör att det ännu inte är ett reellt alternativ för personer med akuta problem. Stora utbildningsinsatser behövs. Men ljus i mörkret finns.

På en del håll i landet erbjuder vårdcentraler olika former av kognitiv terapi och psykosocialt stöd till denna patientgrupp med gott resultat.

Terapierna ökar patienters kunskap om sig själva och sina beteenden och möjliggör därigenom förändring och en bättre livskvalitet. Terapierna är inte bara biverkningsfria. De har dessutom ofta livslång verkan och är därmed kostnadseffektiva över tid.

Företrädare för berörda patient-, brukar- och anhörigföreningar har deltagit i arbetet med att ta fram förslaget till nya riktlinjer för behandling av depression och ångesttillstånd. Våra synpunkter bygger på medlemmarnas erfarenheter. Det är troligtvis en av anledningarna till att Socialstyrelsen dragit de slutsatser man gjort.

Om Socialstyrelsens förslag genomförs, leder det till att ett ensidigt vårdutbud ersätts med ett mer varierat vårdutbud, anpassat efter den enskilde individens behov. För de patienter som inte kan erhålla eller tillgodo göra sig kbt bör riktlinjerna ge dessa personer möjlighet att välja annan terapiform, exempelvis psykodynamisk terapi.

I väntan på att de nya riktlinjerna genomförs kommer vi inte stillatigande åse hur dessa saboteras av att professionen fastnar i ett ickekonstruktivt allas krig mot alla. I ett sådant krig finns tydliga förlorare – patienterna och deras anhöriga.

ELISABETH BÄÄRNHIELM POUSETTE

ordförande i Svenska OCD-förbundet Ananke SUNE EDWARDSON

ordförande i Ångestsyndromsällskapet, ÅSS GUNILLA WAHLÉN

ordförande i SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd, SPES MADELEINE MESTERTON

ordförande i Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt ANKI SUNDBERG

ordförande i Attention PER STERNBECK

förbundssekreterare i Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, RFHL KAJSA-LISA SVENSSON

ordförande i Föreningen Balans