Sedan kömiljarden infördes har vårdgarantin gett kortare väntetider till ett första läkarbesök och till inledd behandling i specialistvården. Det är i sig glädjande. Oroande är däremot att andra åtgärder, som kan vara mer angelägna, prioriteras ned.
De intervjuade läkarna upplever att det finns två parallella sfärer.
Marie Wedin
Läkarförbundet ser positivt på en vårdgaranti. Det förutsätter dock att den inte hotar grundläggande principer för hur sjukvården och dess resurser ska fördelas mellan medborgarna.
Vårdgarantin har under lång tid kritiserats för att försena angelägen vård för mer behövande patientgrupper. Redan år 1999 konstaterade Socialstyrelsen att sådana effekter sannolikt förekom, men att omfattningen var begränsad. Det är nu dags att nyansera den bilden.
Under senare år har fördjupade analyser skett. Utvidgade kvantitativa undersökningar har gjorts av väntetider till vård, som inte omfattas av vårdgarantin. Läkare kan som kanske ingen annan personalgrupp, i sjukvården eller på annat håll, iaktta vårdgarantins patienteffekter. Läkarförbundet har därför gett ARS Research AB i uppdrag att djupintervjua 20 läkare inom primärvård och specialistvård samt i olika delar av landet. Vi har också kartlagt erfarenheter av vårdgarantier i Danmark, Finland och Norge.
Den bild som framträder, vid en samlad analys, är att vårdgarantin och kömiljarden ger undanträngningseffekter på ganska bred front i sjukvården och att omfattningen inte längre kan anses vara ”begränsad”.
Vi vet nu att patienter trängs undan i de skeden i sjukvården som inte omfattas av vårdgarantin. Det gäller i första hand utrednings- och eftervårdsfas i specialistvården. Återbesök, efterkontroller och medicinsk uppföljning uteblir eller skjuts på framtiden. Det gäller patienter i alla åldrar och samhällsgrupper. De mest drabbade är alltjämt patienter med komplexa och tidskrävande diagnoser. Liknande resultat redovisades nyligen i Socialstyrelsens senaste uppföljning av vårdgarantin.
I intervjuerna ges en rad exempel på fall där medicinska risker uppstått på grund av bristfällig uppföljning och försenade återbesök. Det gäller till exempel patienter med diabetes, magsår, prostatacancer, stroke, grön starr och Parkinsons sjukdom. Socialstyrelsen kopplar i sin senaste uppföljning flera fall av vårdskador till vårdgarantin.
De medicinska prioriteringarna är en viktig grundsten i systemet med vårdgaranti och en kärnpunkt i dess problematik. De intervjuade läkarna upplever att det finns två parallella sfärer. I den ena sfären, med ledning, chefer och administratörer, tycks fokus ligga på att vårdgarantin ska uppfyllas och att verksamheten ska få del av kömiljarden. I den andra sfären finns läkare och annan vårdpersonal och där står patienterna i fokus. Det visar sig att läkarna förlorat en del av sitt inflytande över medicinska prioriteringarna. Ledningens riktlinjer blir gällande i bokningssystem och kallelseutskick.
Liknande erfarenheter finns i vår omvärld. Norge var först i Norden med vårdgaranti. Där har systemets utvecklats till ett mer flexibelt system med en frist om 30 arbetsdagar för bedömning av diagnos och därefter en individuellt bestämd tidpunkt för när behandling senast ska inledas. Orsaken var att en statisk behandlingsgaranti ledde till snedvridna prioriteringar och undanträngning av svaga grupper. En liknande utveckling mot snabbare diagnoser och ökad flexibilitet sker nu, av samma skäl, i Danmark.
Svensk sjukvård vilar på grundprincipen om allas lika värde och lika rätt till sjukvård. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Problemen med vårdgaranti kan inte åtgärdas med smärre justeringar. Läkarförbundet föreslår, som ett diskussionsunderlag, en lösning som lånar sina huvuddrag från våra nordiska grannländer. Förslaget gäller den specialiserade sjukvården och innebär:
• författningsreglerad tidsfrist för medicinsk bedömning
• och därefter rätt till en individuellt anpassad tidsfrist för när behandling senast ska inledas.
En sådan lösning ger förutsättningar för en rättvisare fördelning av sjukvårdens resurser och ökad patientmakt. Den ger också ett bättre stöd för de relevanta medicinska prioriteringar, som vårdgarantin och all hälso- och sjukvård ska bygga på.
MARIE WEDIN
ordförande Sveriges läkarförbund
